Sömn ja.. Den har varit konstig på sista tiden... Vissa perioder spver jag 18 timmar per dygn. Orkar inget, vad värre är: Vill inget. Sen kommer energin!
Ingen dålig kick man får då! Hjärtat rusar, svetten rinner, stress i huvudet och man vill göra allt på en gång. Gärna skriva en listaäpå "att-göra" medans man redan är igång med minst tre saker. Detta är skoj, till en början... Det är skönt i kroppen, man spänner sig så ofantligt så man är på bristningsgränsen! Jag blir kreativ, vill skapa, blir iderik & kommer på tusen nya projekt.
Sen... Ja sen rusar hjärtat för fort, jag blir andfådd och panik kommer över mig. Jag ser listan jag skrivit ned typ 30 saker på som ska göras, jag inser att kag har fyra projekt liggandes i min lägenhet jag inte kommer göra klart pch jag har redan under första timman uppbokat mig med minst fyra saker. Att hinna storstäda en lägenhet, inreda och möblera ett innerförråd, att måla/sätta in kort i en pärm/sortera ett skåp SAMTIDIGT som jag ska vara på fyra platser med fyra olika personer går inte ihop. Inte ens om jag vore superwoman kombinerat med spiderman..
Under dessa perioder sover jag typ tre timmar per natt.. Jag känner inte behpvet av sömn och när jag slår upp ögonen efter mellan en & fem timmar är jag inte trött. Jag springer ur sängen, väcker fabian (som jag just då tycker är otroligt tråkig som vill sova mer, jag vill ju förklara planerna för dagen!!) fixar med djuren hemma, rastar hund och väl inne börjar den frenetiska städningen igen. Den bara fortsätter varje dag, som en drog. Jag kan skura mitt badrum tre gånger samma dag, det går inte att sluta... När fabian vaknat till liv, fått i sig frukost, sett lite morgontv och fått på kläder så är jag redo att gå ut. Vart spelar mig egentligen ingen roll.. Sparka fotboll, spela basket, gå till utegymet, dricka te hos nån.. Bara det händer något.
Dessa dagar spenderar vi för mkt pengar. På allt & inget. Det är som det går på nån sorts rutin. Allt är viktigt att ha. Allt är behövligt. Begreppet spara finns inte i mitt huvud alls.. Sådant gör sig påminnt efteråt, när kroppen gått på högvarv i en vecka, tre dagar, en månad eller bara tio timmar.. Då vill jag sova.
Sova & äta.
Det är som ett hål i magen som aldrig blir fullt vad jag än stoppar i det. Tänk er ett skåp ni ska fylla och hur mkt ni än lägger där så ser det ut som lite skräp som ligger och skriker i hörnet? Så känns min mage dessa perioder. Tomt.
Går upp sjukt mkt i vikt dessa perioder.. Går upp, fixar Fabian, han går till fritids (om det är en vardag, annars kompis, vid regn tv/film)och jag sover.. I bästa fall kan jag glida runt i lägenhet som en levande död, äta det som finns att äta, sen sova.
När fabian kommer hem efter fritids går jag upp, vi leker, fixar mat, äter, går ut en sväng sen när han somnar lägger jag mig och dagen därpå är det likadant..
Tur att det finns mediciner! Då blir man normal och fungerar.. OM NU DESSA HADE FUNGERAT!!!
I flera månader har de inte gjort det. Jag känner mig dysfunktionell.. Fast ja, inte just exakt nu för jag har gjort en ny "att-göra"lista ;-) Tänkte precis nu efter jag lagt in lite bilder vika rentvätt, hänga tvätt och diska.. Sen ska jag läsa klart boken jag läser.. Efter det hoppas jag på att bli trött annars bockar jag av skura spis & vattna blommorna också.
Ha en fin natt, gott folk! //glad tjej
