Jorå så att.. Fabian gick upp åtta och jag med, blev promenaded grisen sen fixa tvätt och skit. Insåg att gårdagen tagit hårt haha, kändes som jag var 95+ tills jag fick sova en stund på dagen ;-)
Cajsa och hennes son kom förbi på spontan kopp te, mycket uppskattat av både mig och Fabbelito, så nu ligger plutt och sover och jag ska snart sätta mig på cykeln till ett avsnitt av walking dead :-)
Funderat en hel del idag.. Hur kan en människa man inte känner, som inte känner mig, få en att känna sig så obekväm så man mer eller mindre håller med/ändrar sanning osv istället för att man bara säger rakt ut "nej så är det inte!"?
Vart så när jag kom till doktorn i förra veckan. Hon som ska sköta min utredning fick mig (detta insåg jag inte förens efteråt) att trycka ner mig själv något så fruktansvärt. Det är helt sjukt. Hon fick mig att tro saker om mig själv som inte stämmer, och vad värre var är att hon på något sätt fick mig att hålla med fast jag inte känner/tycker så. När jag gick därifrån var jag så knäckt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och jag är glad att jag hade en vän med som körde mig hem då jag aldrig hade klarat att ta bussen i det tillståndet.
Mejlade hon jag var hos redan samma kväll och skrev att vi måste ses snarast för att gå igenom detta igen då jag inte känner att d e blev rätt.
Det vart konstigt av många anledningar, men störst var nog ändå att hon tryckte på, körde över och mer eller mindre försökte placera ord i min mun som inte stämde. Vissa saker fick jag säga till om flera gånger att "nej, det stämmer inte, det är såhär" och hon fortsatte liksom pressa på iaf så i slutändan på vissa saker blev det att jag var så trött psykiskt att jag bara följde med liksom. Typ för att bli klar och få gå därifrån.
Imorgon ska jag dit igen då jag bad om en snabb tid. För det första ska jag gå igenom det som sades sist, förklara vad som stämmer och hur det är. Har även skrivit ner en lista på vad jag tyckte var fel och ska ifrågasätta lite saker som jag inte förstår hur dom kommit fram till på korta 45 minuter. Bilden av mig i mitt huvud som hon präntat in i mig är inte alls överens, inte ens i närheten, av verkliga jag eller vad jag ser när jag tittar på mig själv.
Ärligt gör detta mig både arg, frustrerad och lite ledsen för folk som inte törs/kan/orkar säga ifrån. Vad händer med dom!?
Och varför sitter någon som ska stötta mig på ett eller annat sätt och försöker få mig må dåligt och säga saker om mig själv som inte är sant?
Aja, får se om det blir rätsida på detta imorgon, annars ska jag se om man på nått sätt kan byta dr. Detta känns inte okej alls. Ärligt är jag tokarg. Skitförbannad. Fan vad jävla arg jag är! Jävla kärring.
Aja, vi sover skitbra i nya våningssängen, tror det är därför jag har så mkt energi att faktiskt kämpa med. Nu blir det nattrasta grisen och sedan cykla framför ett avsnitt av walking dead.
Sov gott.