lördag 9 mars 2019

I needed a Hero, so I became a hero!

Livet går framåt! Mest jobbiga dagar om jag ska vara riktigt ärlig, men framåt iaf. Blir nästan häpen över hur fort allting går och ibland kan jag på riktigt få smått panik över att jag ska missa saker för tiden liksom bara rusar fram som en bulldozer och jag står still? Svårt att förklara men ja.. Det känns jobbigt.

Vaknat 4 ggr redan inatt så nu gav jag upp.. Tänkte att jag skriver lite, tömmer diskmaskinen och sen senare, vid extremt tidig morgon, beger jag mig ut på pokemonjakt! Förvarnade Fabian redan igår kväll om att risken fanns så på den fronten är det lugnt. Han skulle fixa frukost om han vaknade innan jag var hemma igen helt enkelt!! Min duktiga, duktiga kille! *kärlek*

Följer en tjej på insta, the bipolar barbie, rolig tjej med mkt vettiga idéer dessutom. Hennes första ord när man kommer till sidan är just "I needed a Hero, so I became a Hero ". Det är så jävla djupt på nått sätt. Något som alla borde ta del av och lära sig av, leva efter.. Man skapar liksom din egen lycka och allt det där.. Att raderna tog hårt på mig var väl just känslan av att jag verkligen INTE ser mig som min egen hjälte. Inte på något plan. Ser mig inte ens som Fabians hjälte tyvärr, utan mer som en hyffsad mamma som gör det jag behöver/kan för jag tror eller tycker det är bäst för honom..
Jag söker, och håller kvar, människor runt mig med egenskaper som håller mig uppe när jag sjunker, människor som håller mig nere på jorden när jag driftar iväg, människor som meeeer än gärna ger mig råd i hur jag ska tänka/tycka/göra... Mest för det är bekvämt tror jag. Det är lätt att göra "rätt" om någon redan innan gett dig svaret på vad som är just rätt.
Aldrig någonsin har jag tänkt, eller känt för den delen, att "Wow, jag gjorde det. Jag klarade det. Jag fixade det. Fan vad jag är bra!!!" Om något som har med mitt mående att göra..  Det är mer "Aja, igenom värsta delen, lyckades väl halvdant och utan större olyckor" efter varje skov..
Å andra sidan var det ett tag sen jag var riktigt dålig en längre period, vet inte hur jag skulle känna i dagsläget. Är påväg både upp&ner med jämna mellanrum men det håller sig på ett par dagar topp sen back to normal. Som tur är! Dock gör det mig nästan bara mer nervös inför nästa riktiga krasch.. Upp eller ner? Sova 20 timmar/dygn eller 3 timmar/dygn? Duscha & fixa mig 5 ggr/dygn eller inte duscha på 5 veckor om ingen säger till och kommer och pushar på? Laga ordentliga måltider med 711 matlådor därtill/dag eller leva på skit och snabbmat och vänners omtanke (mest för Fabians skull folk ställer upp när det kommer till detta men ändå haha) i flera månader...

Men ja, trots att det är motigt nu går iaf tiden framåt som jag skrev. Fabians utredning är klar (finally!!!). Både på bup och i skola. Sökt ny skola och efter 142 möten i skolan är nu allt dör klart så nu väntar vi bara svar. Dock har hans fot börjat krångla så ska skriva remiss till ortopeden för o försöka få en snabb operation.
Jag själv har blivit beviljad boendestöd (kändes fett konstigt i början men ja, kanske kan det fungera bra.. återstår att se!) och ska såfort det är igång, om ca 2 veckor, få hjälp med att fixa en sån där praktik som leder till anställning. Det känns bra! Med boendestöd som hjälper oss upp och iväg på morgonen kommer det bli sjukt bra!
Man börjar med praktik, säg typ 25 %, sen ökar tills det känns lagom och efter en viss tid blir det anställning på den procenten..  Behöver alltså INTE vara heltid vilket känns bra. Jag tror att en 50-60% skulle vara lagom för mig!

Renovering & stambyte i lägenheten snart.. Skapar kaos och oreda men får stå ut.. 5 veckor som inneboende hos vänner, men sen hem till fin & färsch lägenhet :) Kan ju vara trevligt :P

Denna vecka blir premiär för gymmet också! Har bokat dag, fixat sällskap att ta med och lovat mig själv att INGEN prestation är för liten. Om jag så bara går dit, värmer upp & går hem så är det bra nog. Ska väl kolla över min kost här i dagarna med..  Måste verkligen ner lite i vikt nu, och känt så sista typ året. Inte för "åå så smal & snygg jag är!" utan mer för hälsan. Vill inte dö i sömnen vid 50 års ålder, tack! Hade ju sökt operation men då jag av någon anledning rasat över 10 kg sista månaderna väger jag nu för lite. HAHA helt sjukt, över 100 kg men väger för "lite"? Men aja.. Jag får kriga på själv. Kolla kost, promenader sen nu gymmet då. Tänkte FÖRSÖKA 2 ggr/vecka i början. Lagom mjukstart. Införskaffat lite nya träningskläder som motivation & 2 första "presenter" som jag får när jag når mina första två delmål (ca 7 kg ner på varje). Vill inte gå ner tokmkt eller så utan som sagt mest för hälsan.. Känns helt klart genomförbart vilket gör mig BÅDE glad och lättad! Som det är nu är det fett jobbigt att knyta skosnören/ta på strumpor, blir andfådd av att gå ca 40 meter och sover sämre...
Kommer bli riktigt bra det här, jag tror på mig!!



Ja... ärligt orkar jag inte skriva mer... Är sjukt trött igen så ska försöka sova lite till Sen knata ut på jakt i morgonsolen (om det inte vore skitväder hela tiden haha!). Har en del måsten & att göra under både idag och imorgon så lika bra o få en tidig start.

Ha en fin dag!!
XOXO