Dagen i sin helhet.

Den har varit bra. Mkt nytt. Mkt tankar, massa känslor & tusen funderingar.
Man vet vad man har, men man vet inte vad man får.
Förändringar..
Känner att jag dagar som denna, när det är mkt nytt och jag vet att allting kommer bli annorlunda, då hatar jag någon.
Inga namn nämnda, men mitt liv hade varit helt annorlunda om du varit någon annan.. Annorlunda. Tänkt annorlunda, agerat annorlunda. Inte varit ett arsel med andra ord..
Nu är det inte så, så får väl helt enkelt gilla läget & ta det för vad det är, men iaf.. Den där gnagande känslan av hat gör lite ont..? Den sitter inne i kroppen och jag blir inte av med den. Den gör ont för jag inte vet vart jag ska göra av den, och den gör ont för jag trodde den försvunnit helt för längesen. Den gör allra mest ont för jag vet att det inte går att göra något åt just den situationen mer än att vänta och låta tiden få bort känslan igen..
Lite agg mot mig själv också som efter så lång tid fortfarande inte släppt det, som jag trodde. Känner att jag blir vresig och på helspänn, reagerar på minsta lilla bara just för obehaget att jag låter dig ta min energi, låter dig ta upp mina tankar när jag har andra saker att göra. Det är ju inte som att vi någonsin existerat i din värld?

Aja, jobbintervjun gick kanonbra, får definitivt besked imorgon, men lutar mot att jag börjar fredag! ;)
Lustigt nog var hela dagen härlig, till och med bussresorna fram & tillbaks. Hejja mig, jag skaffar mig ett liv! Blir nog bra i slutändan, även om det känns smått nervöst att börja med något nytt. Skrämmande faktiskt, men man måste ju börja nånstans, vem vet, kanske är det just den här chansen som gör så att saker & ting faller på plats?

Saknar J, men kanske kan vi ses imorgon, ikväll var vi trötta.. Okej, rättelse, han var trött^^ Vill mysa ner mig med en film och någe gott & bara vara.. *kärlek*

Fabian saknar Lotta.. Har pratat om henne konstant i flera dagar, gråtit & bråkat en del med.. Får väl försöka jaga tag i henne och se om hon har tid o träffa honom någon dag? Tänkte att han skulle släppa det med tiden och glömma bort, men tydligen inte..? Fast det är väl förståligt.. Hon var ju en rätt stor del av hans vardag och helt plötsligt var hon borta? Måste vara förvirrande för honom.. Kanske om hon vill så kan dom göra något..? Vet inte. Trodde det bästa var o bara inte låtsas om att hon var borta, låta det rinna bort haha.. När han har frågat har jag svarat, men ja.. Verkar ju inte riktigt fungera så... Det gick bra så länge hemped. 1 var hos oss, dom var lika.. Inte till utseendet, men till sättet. Lekte på samma sätt, pratade på samma sätt & hade samma sorts ... utstrålning? Sen slutade hon med, och då kom liksom saknaden i dubbel form.. Jobbigt o se honom ledsen iaf..
Kommer bli mkt nytt nu för honom (och mig) nu med, med längre dagistider, saker som måste göras, tider som ska passas och ja.. Helt nya rutiner.. Ska träffa hemped & damen från lekarbetet på onsdag och diskutera lite. Först ska vi baka chokladbollar med Fabian och fika för avslut på lekarbetet, sen när han leker lite ska vi diskutera. Hur vi ska göra, vad jag kommer behöva hjälp med, vad som är bra att tänka på och hur jag ska kunna ta mig igenom denna förändring utan att ramla isär, för det kommer krävas mycket.
Mycket planering, mycket ork, mycket kraft från min sida.. Har en förmåga att "tycka synd om", när det egentligen inte är synd.. Och då vill jag kompensera det med att vara "extra" snäll.. Vilket ofta ger ett dåligt resultat där maktkampen blir större än någonsin då jag har en väldigt bestämd liten herre här hemma!

Oh herregud, vill knappt tänka på hur närmsta månaderna kommer se ut med skrik, bråk, upp&nervända dagar och att få mina känslor att samsas.. Känslan av lycka då det går bra för mig som person med jobb, socialt & att känna hur självkänslan växer lite mer för varje dag, men samtidigt känslan av ett misslyckande då vi kommer få det kaos hemma & att känna att jag inte riktigt räcker till för Fabian.. Det är orken som måste räcka till, det vet jag ju. Att hela tiden ha energin på topp, ligga steget före, vara bestämd och planera..

Aja, får ta det som det kommer, ingen ide att nojja sig innan det skett. Har underbara nära & kära som jag vet kommer ställa upp så mkt som går, så får väl helt enkelt be om hjälp när det blir för mkt. Inte mkt annat o göra..

Aja, dags o krypa ner i sängen innan jag gräver ner mig, haha..
XOXO