Alla som känner mig vet hur jag är. Jag älskar att skvallra, jag är egenkär, och också egoistisk många gånger, jag lider av ett extremt lillasyster-syndrom och vill gärna ha uppmärksamhet. Jag tycker om att få saker på mitt sätt, ser allting i svart&vitt, tycker illa om människor som tar uppmärksamheten från mig, tar hårt på kritik riktad mot mig och när människor argumenterar emot mig blir jag lätt irriterad.
Jag är däremot också snäll, charmig, omtänksam, trevlig, social, har bra humor, bryr mig om folk runtomkring mig, älskar mina nära & kära.. Jag blir glad av minsta småsakerna, har lätt för att skratta, jag uppskattar nya saker och upplevelser, tar gärna hand om andra före mig själv..
Vad jag däremot Inte sysslar med är att ljuga, allra minst för någon jag bryr mig om.
Just nu går tankarna runt runt runt, och jag fattar nada om jag ska vara helt ärlig. Häromdagen var allting prima, finfint & underbart, jag strålade och mådde toppen.. Sedan hände nått. Och det gör mig arg. Hade jag gjort något för o förtjäna detta så visst, men nu har jag inte det. Jag är en vuxen människa, och jag har inga som helst problem att ta ansvar för saker och missar som jag gjort, men är det något som inte stämmer blir jag fan arg. Varför ska jag få ta skit för något jag inte gjort?
Just nu är jag så arg så jag inte ens kan sova eller äta, för hjärtat klappar i 180 och ingenting verkar hjälpa. Jag är arg på personer som ljuger om mig, men mest av allt är jag arg på någon som jag trodde brydde sig om mig och sedan uppenbarligen visade sig tro så jävla illa om mig..? Jag kan förstå att man vill lite på folk i sin omgivning, folk som betyder & står en nära, det är inte det. Men brukar man inte kolla upp saker först, innan man rätt & slätt köper all skit man hör?
Nog för jag gillar att skvallra, men om någon säger något till mig kollar jag väl för fan upp om det stämmer innan jag drar förhastade slutsatser?
Faktan i det hela är att jag inte skulle tjänat ett skit på detta som sagts om mig. Jag skulle inte ha fått ut ett enda dugg av o göra vad det nu är som sägs natt jag gjort, och eftersom ingen förklarat exakt vad det är kan jag heller inte riktigt se hela bilden eller försöka förstå varför någon skulle hitta på något sådant. Jag skulle heller inte fått ut någonting av att ljuga om det, vilket vissa människor tydligen inte förstår..?
Känns som allting är ett jävla spel, och varje gång vi kommer ett steg fram, får jag ensam backa tillbaks två.. Om jag aldrig kommer upp jämsides som de andra i spelet, hur ska jag då kunna ha en chans i slutet..? Finns ju ingen jävla mening med o försöka ta sig framåt när man ändå inte får vara med i slutspelen..
Just nu är jag så inihelvetes trött på all jävla skit runtomkring mig. Kan jag få träffa någon som vill vara med mig lika mkt som jag vill vara med honom, leva mitt jävla "happyending"-liv och bara vara ifred eller? Nej, självklart inte, för här ska alla lägga sig i, snacka skit, hitta på, förstöra och vara så jävla urblåsta..............
Känner att jag borde sluta skriva nu, innan jag skriver något jag ångrar sen.. Men ja, mest ledsen i världen är jag just nu. Lägger mig väl och självdör & är patetisk i soffan en stund, för john blund lär ju inte direkt infinna sig.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar