ibland..

Är det bra, fast det inte känns så. Vart blev det fel, liksom? Jag vet ju vad jag vill,ändå tar jag mig inte dit? Med jobb, Fabian, nära&kära, framtid.. Känns lite... Hopplöst typ.. Fabian sover sen flera timmar tillbaks, tror jag med ska lägga mig snart.. Är nog för jag är trött som jag känner mig nere.. Eller så är det bara så att ingenting ska bli som man tänkt sig. Jag ska iaf gå ner tio kg fort som fan. Och bli brun (haha för jag blir ju så fint brun, aaaaldrig röd haha) och klippa mig. Så jag kommer i mina kläder igen.. Och känner mig fin. Fan.. Jag vill att Fabian ska vara glad, ska det vara så svårt..? Minus tio kg hjälper inte då, haha... Han är bara så... Jag vet inte, som förut. Jobbigt.