När jag blir stor?

Ja.. Vad vill jag göra när jag blir stor? känns som jag bara just nu glider omkring och hoppas på att jag ska vakna en dag och finna ett jobb jag trivs på, en lägenhet jag trivs i och att allt bara fallit på plats.
Börjar inse att det inte kommer hända tyvärr..
Vet ju inte vad jag vill? Eller så är det så att jag vet vad jag vill men inser att det inte kommer bli så. Hur länge kan man låtsas att allting går som det borde fast man vetat det egentligen går åt fel håll?
Måndag ska jag ringa CSN iaf. Se vad dom säger, om det går att lösa lite iaf..? Just nu vet jag inte ens om jag vill plugga..

Fabian är borta över helgen, lite trist men behövligt för oss båda då vi varit hemma hela veckan pga sjukdom så inte gjort så mkt alls och inte träffat folk..
Jag borde göra något.. Ikväll ska jag träffa folk, känner mig sjuuuukt isolerad just nu. Inte bara för att jag sitter hemma sjuk utan för.. Jag vet inte, bara måste ut.
Att gå ut ur min lägenhet förkyld fick mig att plötsligt minnas mitt allra första pass i garderoben på pastabaren.. Haha jag blev dyngsjuk så ögonen rann och var snorig och helt hes. Sanna och Bella höll fast mig i en stol innan och tvingade i mig ögondroppar så ögonen skulle sluta vara röda och små som kinesögon hahahahahaha, fyfan vad dom fick kämpa! Men ja, jag kom till jobbet och jag såg hyfsat normal ut..

Aja, städat lite. Eller ja, ser lika illa ut som innan men luktar inte lika mkt instängd sjukling iaf. Funderar på o slänga i en hårfärg med, vem vet kanske kan bli människa av mig med om jag anstränger mig. Okej, tveksamt..

Nej.. Rycka upp sig, ta tag i disken sen lägga sig i ett bad. Kommer ingenstans av att älta ett tråkigt liv en lördag, då kan jag lika gärna göra mig klar och bege mig ut bland vänner, lite mer uppiggande känner jag! Älta kan jag göra en vardag, haha!

XOXO