Något som de flesta ser som den mest naturliga sak att göra iaf nån gång per dag, och man gör det utan att tänka, utan att fundera.
Har som de flesta som känner mig redan vet mått lite si & så sista tiden. Mixtrat med medicinering kombinerat med psykoterapi, testat mig fram tillsammans med läkare för att komma på vad som är fel, samt att få mig att må bättre.
Har inte vart en sån där supervän direkt. All energi jag haft i kroppen har gått till Fabian. Finns dagar som jag sovit, ätit & lekt med Fabian, för att sedan gå o sova när han lagt sig igen. Ingen bra spiral, man måste vilja vara mer än mamma också.
Man är mer än mamma.
Förstå mig rätt, jag lever för min son, allt annat vore konstigt i min värld, men man vill mer. Man vill trivas med sig själv, man vill vara glad, man vill ha vänner, göra skoj saker utan barn ibland. Jag har inte gjort så mycket alls, utom få gånger sista tiden, och då har jag varit så trött efteråt så jag nästan känt mig sjuk.
Idag kände jag för att duscha. (Ja alltså, det händer ju annars med, men då är det för man ska duscha, det hör till hyfs att man är renlig har jag hört hahahahaha!).
Låter som världens sjukaste sak, men det var nog inte förens idag jag insåg att jag faktiskt VILLE duscha. Det är sjukt.
Att vara så nere så man inte orkar bry sig om att duscha. Men idag så ville jag. Känns för mig enormt stort. Kanske beror det på att jag är trött på att vara less på livet och motivation som inte finns, eller så fungerar faktiskt medicinen som den ska denna gång. Skönt var det iaf.
Jag har även diskat, tvättat, sorterat garderoben, dammat, dammsugit, torkat golv, duschat blommor & bäddat rent.
Bara en maskin tvätt kvar med sängkläder så är jag fan klar, känner mig extremt duktig. Känner mig driftig. Känner mig bra, så jävla bra.
Jag känner mig som mig själv.
Over and Out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar