......

Så jävla trött. Allt känns som en jävla bergochdalbana inuti. Glad, ledsen, arg, frustrerad, fundersam.  Allt samtidigt, skiftar i 180. Är så uppe i varv så jag har hjärtklappningen från helvetet såfort jag börjar prata eller göra något. Denna stress leder till halsbränna deluxe och jag kan heller inte sova.
Sömntabletterna suger, dom gör mig dåsig hela dagen efter så kan inte ta dom..
Varför kan jag inte bara vara normal? vore ju jävla skönt. Slippa allt detta krångel.
Ville inget hellre än att gå till jobbet idag men kom bara inte iväg helt enkelt. Halsbränna och fötterna ville bara inte börja trampa så gick in igen. Diskade och sen tittade jag ut genom fönstret till jag hämtade fabian.

När jag hämtade honom la jag all min energi på honom och att vi skulle ha kul. Vi tog en långpromenad med grisen och fabian cyklade. Kastade pinne i parken, matade fåglar och sparkade boll i över en timma. En bra eftermiddag!

Det jobbiga är ju att jag inte är deppig utan bara så jävla frustrerad för att känslorna är som på en gravid jävla subba. Får utbrott för ingenting för att i nästa stund skratta tills jag gråter och då inser jag att jag nog är ledsen.
Vart mycket nu med, och jag vet att ingen förstår så inte nån ide att försöka förklara, när ointe ens mina vänner försöker fatta så känns det rätt meningslöst helt enkelt.
Aja ha en bra kväll....