Eller kanske inte..
Grejen e den att jag fick Fabian veckobrev idag, alldeles nyss och satt och läste om vad de gör och lite uppdateringar på läget.
Först reagerade jag på att de sett en del film om Jesus och grejer under påskveckorna men sen insåg jag ju att det är för dom hållit på med kristendomen inom SO.
Sen såg jag att de hade med ett av kraven inom SO, vad man ska kunna, och det var där jag började fundera..
Några av kunskapskraven i SO är:
”Eleven kan ge exempel på någon högtid, symbol och central berättelse från kristendomen, islam och judendomen. Eleven återger delar av innehållet i några berättelser ur Bibeln”.
Jag visste fan inte vad Islam var när jag var i Fabians ålder. Jag visste knappt vad det var i högstadiet..
Och nu är det så sjukt vanligt att jag tyckte det var konstigt att de spenderat hela påsken med Jesus.. Fan vad sjukt, att ett samhälle kan ändras så!
Fölr övrigt fick rubriken mig att asgarva då Fabian och jag såg film häromdagen och han hävde ur sig en ironisk kommentar. Alltså på riktigt, det har aldrig hänt. Han är inte så bra på skoj & sådant så jag blev sjukt förvånad, skrattade så jag grät och det bästa var ju att han verkligen fick till det helt rätt!
Själv är jag rätt kass på sånt där, det är rätt så tacksamt att driva med mig, jag fattar ändå inte vad som är det dom säger och vad som inte är det. Haha, kan ju bli jävla skoj på jobbet när tre st står och driver haha, jag hänger knappt med alls ^^ Men lika glad för det!
Idag kom chefen tillbaks, jag har längtat! Fick hjälpa till att städa ur på ett bygge, smutsigt, dammigt och jag kommer snyta svart hela helgen men det var så skönt.
Solen skiner, jobbet gick bra, sällskap på bussen och senare idag ska vi se en film jag och Fabian. Säkert typ nån mer Fast and the furious.. Inte min stil av film över huvud taget men kanske får offra mig.. Så kan jag välja film imorgon :)
På tal om nått helt annat skulle jag flirta med en snubbe på jobbet idag.. Det gick ju sådär.. Eller inte alls.
Haha jag vågade inte ens gå fram & hälsa, vad är det som händer med mig? Tror aldrig jag känt mig så generad förut att jag inte ens vågar gå fram o snacka.. Med tanke på att vi var i samma jävla del av byggnaden heeela förmiddagen så är det ju lite pinsamt. Slängde iväg en vänförfrågan på fb nu istället.
Accepterar han inte så kan jag ju alltid gräva ner mig innan måndag.. Haha..
Ringde läkaren idag, långt samtal med dålig stämning. Eller inte läkaren utan min kontaktperson där. Skulle berätta om en (tror jag) biverkning av medicinen som för mig är väldigt jobbig och håller på att bli mer och mer varje dag.. Han svarade med att det absolut inte var medicinen och att jag skulle koncentrera mig på det positiva istället.
Men va?! Ifrågasatte om han VISSTE att det inte var medicinen vilket han såklart inte visste och förklarade att blir det värre Måste jag få hjälp för det är obehagligt och han svarar igen att "det är ingen ide att förstora detta nu utan försök fokusera på det positiva.."
Jävla idiot.
Tog även upp en del annat vilket han inte hade svar på alternativt behandlade som att det inte var nått problem. Och visst, det kanske inte var stora saker men vafan ska jag ringa till honom för om han ändå inte hjälper mig?
Googlade förresten det jag ringde för och såg att det visst kan vara så. Inte vanligt, och ännu mindre vanligt hos unga kvinnor men vafan, det kan hända och DET HÄNDER JU!
Blir galen.
På måndag ska jag ringa igen och säga att jag tycker han hanterade det riktigt dåligt, att jag kollat upp & sett att det kan ske samt förklara att hans samtal inte hjälpte alls. Man tycker inte det är så kul att häva ur sig privata saker och mötas av det där.
Nu telefon.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar