Japp, ännu en kväll har gått. En kväll som varit över förväntan!
Carolin kom hit med en flaska gälkerstadricka, trevligt och gott!
Massa skitsnack, skratt, minnen och framtid har yttrats. Har haft en toppenevening helt enkelt!
Tidigare idag var det motigt. Allting i livet kändes som det gick emot mig. Där jag väntade mest stöd kom det minst... Fick mitt pms-humör att gå i topp. Diskuterat händelsen fram och tillbaka typ tio gå ger minst men utan framgång.
"Oki visst"?? Vill slå någon. Hårt.
Hatar att jag vill visa mig från min bästa sida till nya bekantskaper, annars hade jag flippat totalt.
"Oki visst"?! Slå mig så jag vaknar. Inte nyp, utan slå. Det behövs.
Jag kan bli arg. Sjukt arg. Och så är jag långsint. Löjligt långsint, fråga vem som helst.
Hatar att inte få som jag vill. Aldrig suttit i denna sits tidigare. "Jag får alltid som jag vill, vissa saker tar bara lite längre tid", Standardmotto.
Lyssnar på hiphop och försöker få min hjärna att förstå..? Hur blev det såhär?
Vill tänka för många drinkar på krogen och känslan av att vilja vara älskad men får lugnt inse att jag varit nykter och bara inte insett att loppet är kört.. Det gör lite ont.
"Vi borde bara vänner som inte tar i varandra".. Mina ord. Kommer bli svårt. Vill verkligen inte förlora denna vänskap men vet inte om personen kommer ta mig för den jag är.
Jag gillar att dricka. Jag gillar att röka när jag vill. Jag gillar att flirta runt och flamsa omkring. Powerking får min vardag att gå runt och fula ord är ett vardagsinslag. Jag är inte alltid snäll och glad, jag gillar att jävlas med folk om jag vet att det tar.
Blivit missbedömd så många gånger tidigare, tagen för någon som är snällare än vad jag är, än vad jag förtjänar att bli klassad som.
Förstå mig rätt, jag är en bra människa. Jag är en underbar mamma, en bra familjemedlem och en hur bra vän som helst. Det är de andra jag har svårt för. Att känna minsta medlidande med riktiga idioter.
Det är svårt. Jag kan aldrig, och då menar jag aldrig, känna mig in i någon annans situation.
Känns som att jag sista tiden "lurat" min in en roll som inte är jag. På ett sätt känns det skönt att komma därifrån. Att jag slipper låtsas. Å andra sidan gillade jag mitt nya "låtsas-jag". Ordentlig. Utan alkohol. Utan bråk, utan drama, utan nånting.
Tror jag hade klarat det dock, får man det man vill är man alltid villig att göra uppoffringar. Vad det är gäller. Efter flera år med J vet jag det. Nu är ju det ett extremfall, jag utplånade nästan mig själv för att vara till lags, men ändå. Lite kan man offra om man får lite tillbaks.
Vad händer det nu? Vanliga vänner? Jag och J kramas jämt. Jag och andra J såg film med Fabian och gosade. Jag och P sover alltid ihop... Vad är "vanliga" vänner? För andra är det just det, vänner. Folk som litar på varandra men aldrig tar i folk.. Jag är en fysisk människa? Har alltid varit. Hålla hand, kramar och sova ihop har alltid varit vardag. Ska det sluta nu? Det vill jag inte. Om det är för att jag är fysisk eller för att jag vill bara nära den andra personen på ett annat plan är osäkert.
Om jag fått som jag velat? Då vet jag inte.. Kanske hade jag tappa intresset, som så många gånger förr.
Fan. Svårt det där..
Lyssnar på fabians spellista, han har fått sjukt bra musiksmak den där pojken.
Just nu eminem, jag älskar det.
På tal om det så glömde C sin högtalare... Hon var berusad haha! Hon får den till nästa helg så vi ska ut , kommer bli toppen. Längtar redan! Hade dock redan planer men de får jag avboka. Så är det ibland. Kanske kan jag kombinera iaf två planer med varandra (har tre bokningar) och få ut det mesta av kvällen
Vi får se hur det blir.
Alltid trehundraelva bokningar barnlediga helger. Kommer bli bra vilket som.
Varit nykter i tre hundra år, så denna helg ska jag dricka iaf. Dansa som att ingen ser, tänka i massor på ingenting och röka mig tills jag dör. Allt bra för jag kan. Allt för jag ändå inte ska vara nära någon som tycker illa om det och göra vad jag vill.
Det känns som en befrielse. Bara njuta, vara den jag är och inte göra mig till för någon. Att göra sig till för någon är överskattat, man ska alltid vara sig själv. Jag är många personer har jag märkt.
Det har varit skönt att vara nykter, ingen tvekan om saken. Det har gjort gott för mig. Både kropp och själ, men mycket bara för vi varit två. Att vara själv nykter bland fulla människor är ett helvete. Dom fnissar när man inte vet varför, skrattar åt skämt som är lama och dansar med en energi som inte finns hos en nykter människa.
När jag hörde att du alltid var, och varit, nykter trodde jag först det var ett skämt. Sen insåg jag alla Pinsamma saker jag gjort på fyllan, på krogen. Att du sett allt.
Jag hoppades att du inte lagt märke till det, vilket jag tror du inte hade.. Det var bara jag som lagt märke till dig. Redan där borde jag insett att det var kört. Att se varandra mer eller mindre varannan helg utan att bli upptäckt är ett rätt tydligt texten på att det inte fanns något där.
Aja, nog med självömkan, sova tror jag bestämt. Sovmorgon imorgon, Fabian var uppe sent.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar