BornThisWay?: Jag orkar inte.

Jag orkar verkligen inte mer. Alls.
Vår hemsituation blir fan bara värre och värre. Alltid är det bråk om nånting. Hela Jävla Tiden. Helvetesmornar, han beter sig inte längre när vi är borta, har en hemsk attityd och kvällarna ska vi inte ens tala om. Detta gör, såklart, att jag blir helt sur & tvär vilket INTE hjälper till. Så ligger en hel del hos mig med men det är såå svårt vissa dagar.

Önskar så att jag hade någon att dela detta med. Känns så jävla ensamt på kvällen när han somnat och jag bara känner för att bryta ihop och så finns ingen där som kan ge tröstande ord eller bara en kram. Undrar om det är därför jag fastnade så hårt för någon? Där fanns kramar, tröst, leenden och känslan av att vilja skratta bara för känslan i magen var så bra... Eller är det verkligen för att personen är den den är..? Äsch, jag vet inte ens vad mina tankar vill förmedla till skriften. Det kommer bara ut fel iaf, glöm bort det.
Vill inte vara ensam med det här. Inte alls. Ska ringa BUP imorgon, hade tydligen missat att jag hade en tid dit.. Sen imorgon möte på soc. Ska be dom ringa familjeenheten så jag kan få tillbaks M hit. Hon är en ängel, en riktig räddare i nöden, så kan någon hjälpa oss är det hon.
Ska prata om kontaktfamiljen med, verkar som detta inte heller var en bra matchning tyvärr. Aja, blir väl förhoppningsvis tredje gången gillt! Vet inte ens om ordet stavas så, men skitsamma, ni fattar vad jag menar. Måste ringa handläggaren på soc med för att ligga på lite om min sysselsättning. Jag kommer ju fan bli sjuk av att gå hemma längre. Vill dom inte få ut människor i ett normalt liv igen eller?!

Ledsen i magen med. Vet inte om det är hormonerna jag inte är van vid, pms eller bara det som hände i helgen. Allting känns skit rent ut sagt. Verkligen skit.
Ser inte ens fram emot helgen för vet inte vad jag har att vänta mig. Inte en jävla aning, vilket skrämmer mig mer än vad jag vill erkänna för mig själv.
Ska iaf upp imorgon och fixa biljetter till bio imorgon som jag lovat Fabian och så ska det väl vara någon form av firande typ för E som fyller år.. Förhoppningsvis blir det mysigt. Ska fråga mamma&pappa om jag kan sova där med på lördagen, ska ändå ut och städa där. Storstäd inför påsk, roligare kan man ha men ska det göras så ska det göras.

Längtar löjligt mkt till påsk. Massa vänner här, lite vin, musik, dans, gamla minnen, skapa en perfekt kväll. Men även där finns det orosmoment.. Hoppas innerligt jag får som jag vill i vissa frågor där. Vill inte att nånting ska störa min kväll!
Fabian ska sova hos mamma&pappa och på lördagen är det påskmiddag där vilket jag också längtar till. Kommer bli så mysigt!

Helt plötsligt bra humör för jag inser hur underbara vänner & underbar familj jag har. Lyssnar på musik som är för hög för öronen och headsetet skakar. Kommer förvärra min tinnitus men det skiter jag i just nu. Sjunger högt och bara är. Dansar i stolen och är glad för vädret varit så bra i flera dagar. Imorgon ska jag som sagt upp på stan, men först en sväng till V för att fika och prata av mig lite. Det behövs i dagsläget. Skälla av mig, säkerligen böla en skvätt sen skratta åt henne när hon peppar mig genom att driva med mig haha, äkta hon.
Tänkte faktiskt gå. Hem från stan, inte dit för det hinner jag inte. Då hinner vi knappt umgås för hon ska jobba på dagen sen efter jag dragit.
Vinet i köket lockar. Mer än jag vill. Tänker att ett glas kan ju inte skada men det är helt onödigt, ska ju ha det i påsk. Men det vore så gott! Fint väder, det är öppet på balkongen för det är inte kallt och det vore så mysigt. Ett glas vin, en bok och kura ihop sig med en filt därute med tända ljus. Men men, drömma kan man ju. Vinet är till påsk, kommer vara helt slut efter att ha fått plutt i säng och så kommer jag peta i mig värktabletter mot mensvärken, sätta på ett avsnitt av "How I met Your'e mother, kolla halva sen gå och sova.
På tal om ljus så var vi ju på firande i helgen och N hade ett underbart doftljus. Ska fråga vart det är köpt för jag måste, helt enkelt måste, ha ett. Eller femton. Vill ha, vill ha, vill ha!

Kanske tar jag det som hände i helgen för hårt? Kanske är det inte så stort som jag byggt upp det i mitt huvud? Eller ja, visst är det jobbigt hur det än blir, men tänker att jag kanske inte ska ta ut en massa i förskott innan jag faktiskt ser hur det utvecklar sig.. Det är ju sommar snart, då är det omöjligt att vara depp (säger hon som bölat i två fucking dagar xD). Sol, värme, vattenkrig, grillfester, sysselsättning, nytt folk, bruna ben i alldeles för korta shorts och fräknar på näsan. Vara ute till för sent varje kväll så man är gnällig på morgonen, ha illaluktande myggljus när man sitter på balkongen och pratar med vänner halva nätterna, hitta på roliga saker med Fabian, glida på stan bara för man kan och vädret är härligt.. Kommer bli hur bra som helst oavsett vad som sker, man kan inte hänga upp hela livet på en person hur rätt det än känns. Gjort det en gång förut och det slutade åt helvete, vill inte göra samma miss igen. Hur mkt det än skriker i kroppen att det borde vara så.
Fabian sa igår "lyssna på ditt hjärta". Det är ju det jag gjort och se vart det slutade.. Då tänker jag att jag kanske borde lyssna med hjärnan men den funkar ju aldrig som den ska haha! Tror inte jag känner någon som har en så defekt hjärna som mig. Tur jag är charmig, vacker & har humor annars vore det kört för mig ;)

Nu ska jag lägga barn, håller tummarna för att det ska gå smidigt. Sen ta 411 mediciner och sätta mig vid serien. Hoppas P ringer med, vi prata igår men vill höra hennes röst idag iaf. Min pärla.
Ha en fin kväll alla!
XOXO