Och blir arg på mig själv för jag lovade släppa detta, men kan verkligen inte bara stänga av. Det går inte. Det går periodvis, men så kommer det liksom med full kraft?!
Trasig inuti. För någon som inte är värd det, inte alls. Någon som betedde sig som skit, bara tänkte på sig själv och sedan nu i efterhand försökt få mig att falla tillbaks för sitt eget nöjes skull. Det är den biten jag inte förstår?
"Jag saknar dig"
"Jag tänker på dig"
"Kan vi ses och reda ut allt?"
Sen finns det ändå någon annan?! Vad är grejen? Låt mig vara!
Nu, fått ur mig lite.
Har en kalvstek i ugnen, lyssnar på när V pratar läkemedelshantering med sin son som har praktik för stunden och hör Fabian spela med sina vänner i sitt rum.
Försöker samla mig, om nån timma blir det att fixa med potatisen och därefter såsen.. Men glömde ställa in steken i tid så blir sen middag. För sen enligt mig men ja, inget att göra år nu liksom..
Aja, läget är som det är. Försöker tänka framåt, försöker se att jag är värd bättre, försöker ignorera de impulser som kommer och skriker "Ring honom!! Ring honom nu!!!" i mitt huvud.
Vet att jag mår bättre med sällskap så igår hade jag en ny bekant över på fika följt av film. Det var trevligt!
Tänkte gå till T idag men har inte fått tag i honom, så blev inget med det.
Försöker verkligen gå vidare, jag verkligen försöker.
Nu lite serier tror jag bestämt.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar