När slutar man älta? Känner mig som den mest patetiska personen i universum. Varje gång telefonen plingar till får jag en knut i magen, trots att jag vet att du aldrig skulle höra av dig. Du har gått vidare, varför gör inte jag det också?
Nej jag sitter här och beter mig som en annan jävla tönt och ältar, tänker, hoppas. I dagsläget vet jag inte ens vad jag hoppas på?! Finns inget att hoppas på, du har ju redan visat vad du är för person... Inget jag har plats för i mitt liv.. Och ändå. *Suck*
Varit en bra dag. Fixat lite att fixa, sovit en stund (sov inte mkt inatt) umgåtts med lite vänner och ältat som sagt. Tröttsamt.
Läste nått som gjorde mig sjukt ledsen. Så ledsen... Dessutom tandvärk på det, sitter i telefonkö nu för o få en akuttid. Det gör mig rädd, hade behövt en kram. En riktig kram. En kram som värmer ända in i själen. De kramarna är få nuförtiden.
Nått annat som inte kommer så ofta heller nu är tårarna. Det är väl positivt hatade när de kom lite då och då som en läckande kran men känner att jag kan behöva ventilera lite. Inte haft tid till det. Knappt haft tid att tänka..
Helgen var fullspäckad. Vänner, glada människor, lite dans, sol, mys. Kanske lika bra att hålla sig sysselsatt? Vill inte vara den där patetiska människa som hör av sig efter tusen år och bara "what's up?"..
Nej. Vänta in min tur i telefonen, ringa Åsa sen ta det lugnt.
Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar