När man gör saker bra..?

När man gör saker bra, och det ändå blir ett dåligt resultat.. Betyder det att man gjort det dåligt då eller?
Känns lite så nu, sitter och funderar på om jag kunde gjort mer.. Men kommer inte på något annat.. *suuuuuck*

Fabian i säng, efter film, lite te & sedan memori, haha jag vann, båda gångerna ;) (Brukar faktiskt förlora, antingen så har han superminne, eller så fuska han när han lägger upp korten^^).

Jag har läst lite, men inge intressant bok.. Ska göra lite te tänkte jag & försöka sova, så jag orkar med imorogn. Mkt som måste fixas om nu eftersom allt krånglar! Eller om jag helt enkelt sover bort morgondagens förmiddag när han e i skolan, för min soctant är iaf inte där imorgon. Får se, just nu känns sova mycket mer lockande!

Läste i aftonbladet om ett barnmisshandelsärende som glömts bort i nästan ett år. Kommentaren på det var "Olyckligt". ...
...... OLYCKLIGT? Någon anmäler barnmissahndel, och det glöms för det första bort, sen benämns den hela händelsen som "olycklig"? Kasst skulle ju kunnat passa. Oförlåtligt. Felhanterat går ju också. Hemskt, under all kritik.. Ja, ni fattar.. Men han säger verkligen att det hela är "olyckligt".
Ja, om inte annat för pojken som tvingades fortsätta bo med en vuxen som ansåg sig lite bättre och ville få respekt genom att slå barnet. Sjukt är vad det är!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15769999.ab

Läste även om polyamorösa förhållanden. Ett förhållande där man har flera relationer i samma relation (lät det där förståligt..?). En man bor med sin sambo, och när hon hittar en till (inte en ny, utan en till) man som hon förälskar sig i så flyttar denne också så småningom in hos dem, och samboman nr 1 har också en flickvän, som ännu inte bor med dom.
Låter snurrigt, men fungerar nog för dom..

Har läst & hört om detta sätt att leva tidigare, det som gjorde mig uppmärksam just idag var att det mitt i denna relation ++ fanns ett barn också, det tänkte jag lite på.. Måste vara svårt att förklara för barn varför pappas/mammas nya kärlek ska bo i deras hem också och att mamma och pappa älskar varandra ändå, men samtidigt (om allt i hemmet fungerar) så är det ju positivt, då har barnet helt plötsligt två extraföräldrar liksom :) Kan ju aldrig vara fel, eller?
Ja, den som lever får se, finns säkert tusen åsikter om detta, det finns det om allt som inte anses "vanligt", men vem vet, när mina barnbarn växer upp kanske vi alla lever som ett enda stooort lyckligt harem, haha.
Nej, men seriöst, det kanske är en skitbra lösning, så länge inte allt i slutändan blir till ett enda stort svartsjukedrama där alla hatar alla, då är det väl mindre bra...
http://www.aftonbladet.se/wendela/article15749073.ab

Och om det kändes snurrigt, så läs det här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/sex-och-relationer/peter-blir-far-till-hustruns-barn-efter-otroheten_7646470.svd#xtor=AD-500-[svd]-[]-[Textlank]-[aftonbladet]-[]-[]
Rätt stort ändå tycker jag, det är ju ett barn med den personen han vill leva med, även om det inte är hans. Frågan är väl kanske om ha kommer känna skillnad liksom? Typ som när man träffar någon som har barn sedan innan, och sedan får gemensamma barn ihop? En del kan ju tycka sånt är jobbigt..

Men aja, just nu skiter jag i andras liv. Jag har mitt eget, jag är lycklig med den jag träffar & jag har inga planer på att flytta till fyraplans-villa för att våra andra partners kan få bo med oss (haha, dom får väl skaffa lägenhet i närheten såklart!) ;)

XOXO