Min son har haft en kontaktfamilj via Örebro kommun i 3,5 år. Under denna tid har vi haft inte mindre än 7 olika handläggare. Alla som kan räkna och vet hur en vårdplan ser ut inser att det är en person per beviljad period. Alldeles för mycket!
En människa som träffat mig en gång, utan Fabian, kan aldrig förstå vilken resa vi har haft. Hur våra dagar sett och ser ut. Den vet inte vilket barn han är eller vilken sorts mamma jag är.
En person som träffat mig en enda gång har inte underlag att ordentligt ta reda på om och varför denna insats sökts och behövts, ändå har dom rätt att bestämma över det.
Jag har jagat handläggare som slutat jobba med mitt ärende innan vi fått en ny tilldelad till oss. Man har skickats runt och haft telefonkö oändligt många mer minuter än jag kan räkna till sammanlagt för att ingen vet något. När man väl kommer fram så vet personen inget om oss så jag måste varje gång förklara problematiken gång på gång. Kolla igenom vad som skrivits, godkänna om det stämmer, få papper på allting som känns jobbigt i våra liv.
Jag sökte detta själv, för Fabians skull. Sökte en gång och fick avslag, sökte en gång till med hjälp av familjebehandlaren (som jag också själv ansökt om att få) och det gick igenom. Hennes ord vägde tyngre och hon hade förmågan att beskriva hur våran vardag och Fabians behov såg ut på ett "bättre" sätt.
Våran sista handläggare som vi haft har varit en katastrof. Det har sista månaderna känts som att jag velat avsluta det hela men har fått fortsätta tjata, jaga, förklara och känna mig överkörd för Fabians skull.
Jag har mötts av så mycket otrevligheter och arrogans att jag vissa kvällar stängt av telefonen, lagt mig i min säng och gråtit tills jag knappt orkat andas.
När vår period var slut fick vi ingen kallelse till möte, varken jag eller familjen, då började vi ringa. Efter ett par veckors jagande fick vi till slut tag i den handläggare vi för stunden hade och bad om detta, för när perioden är slut så är den ju slut. Ett möte ska hållas, vi ska förklara varför vi anser att Fabian behöver denna insats och så ska ett beslut komma på om det blir så eller inte. Mötestid kom aldrig, detta var i höstas. Jag beslutade kort därefter att vi skulle byta familj på grund av saker jag inte vill gå in på så jag ringde och ringde tills jag fick svar och det blev sagt att det skulle hållas ett möte för oss tre. Hon skulle kontakta familjen och säga att det skulle bli ett byta av familj för våran del och varför, vilket inte är konstigt då det är hennes jobb att göra detta. Vi bestämde att jag skulle hålla Fabian hemma samma helg tills det var gjort, ifall hon inte hann få tag i familjen. Hade honom hemma och jag hörde ingenting alls om vad som sagts eller om tid för möte eller om hur familjen tagit detta vilket var konstigt så jag ringde igen. I en och en halv vecka utan svar eller att någon ringde upp. Höll Fabian hemma ytterligare en helg och drog nån lam bortförklaring om att vi hade andra planer som inte gick att ändra på. En vecka senare fick jag ju helt enkelt ta tjuren vid hornen själv och berätta att jag skulle byta familj till en annan.
Jag själv fick sitta och förklara för en människa jag egentligen inte känner särskilt bra, då det är Fabian som spenderar tid där och inte jag, att jag valt att inte ha kvar dom och även varför. Det kändes väldigt jobbigt och det var både ilska samt lite ledsamt från båda två men då var det iallafall sagt.
Kort därefter fick jag iallafall tag i handläggaren och förklarade att det var fel att jag behövde göra hennes jobb men möttes bara av otrevligheter samt att hon numera inte jobbade med vårat ärende utan någon annan. Hon skulle bara vara kvar och fixa avslutet. Bad återigen om ett möte så jag kunde få beslut på att insatsen skulle vara kvar men att familjen ska bytas ut, kunna prata med familjen och bestämma hur vårat avslut skulle se ut och hon skulle återkomma med tid för det.
Någonstans där ringde hon kontaktfamiljen och sa att hon skulle återkomma med tid men fortfarande kom ingen tid.
Efter 2 månad från att jag sagt att jag ville byta familj så bestämde jag och familjen att Fabian skulle komma dit ändå för ingen hörde av sig eller svarade när vi ringde för att fråga hur ett avslut såg ut.
Det vi visste var bara att avslut håller på i sex månader och vi tillsammans med handläggaren kommer på hur vi ska lägga upp avtrappningen så det blir bra för barnet. Han fick fortsätta åka dit varannan helg och till slut när jag fick tag på handläggaren så förklarade jag att det var den värsta behandlingen vi någonsin fått från någon inom socialtjänsten men möttes bara av spydigheter samt att vi kunde ju själva lägga upp ett avslut det var ju ändå vi som kände Fabian inte hon. Att jag förklarade att det är hon som ska vara med eftersom det är hon som vet hur man "borde" lägga upp det tog hon ingen som helst notis om.
Vi bestämde oss för ett avslut själva. 3 helger (han hade ju ändå inte varit där så mycket sista tiden) med lagom mellanrum varav en skulle vara i säfsen för slalom, vilket han älskar och vi tyckte verkade som en positiv avslutning. Familjen fick tag i handläggaren före oss och förklarade detta varpå hon får höra att vi får bara ha två gånger till, i Januari, samt att skidor var något hon (mamman i familjen) faktiskt inte var hennes ensak att söka om, eller lägga sig i för den delen, då det var något jag skulle söka om och få beslutet om. Jag sökte om bistånd för detta och sa även att vi ville ha en gång i Mars också för just denna helg vilket hon absolut inte kunde gå med om och skulle jag överklaga fick jag göra det till en annan handläggare som jag fortfarande idag inte fått tag i trots flertalet lämnade meddelanden.
"Vi anser att det räcker med två helger i januari som avslut för det blir ett för långt glapp ändå om han ska vänta till mars med det sista. Vill du överklaga är jag skyldig dig att hjälpa dig med detta."
Jag sa att jag som känner Fabian bäst (det hon sagt till mig i tidigare samtal) tycker två gånger är för kort, lade även till att han ju haft ett jätteuppehåll under hösten för att Hon inte skötte sitt jobb men hon svarade bara med att ge mig numret till den jag skulle överklaga hos, det var hennes "hjälp".
Efter någon vecka kom hon hem till mig på möte (utan kontaktfamiljen) och ärligt talat förstod jag inte varför. Vi sa inget som inte sagts över telefonen och om överklagan kunde hon inte säga så mycket mer än att jag skulle fortsätta försöka nå den nya handläggaren. Jo, jag fick veta att sökning på ny familj var igång och att jag fått 6 månader till beviljat, dock vet jag inte från när för hela mötet kändes aningen meningslöst och jag kände väl bara att jag ville att hon skulle försvinna ur min lägenhet. Var nog inte fullt uppmärksam.
Fabian har nu haft sina två helger i januari och har har fortfarande inte lyckats överklaga då jag aldrig får tag i människan jag ska prata med så jag ringde till handläggaren och frågade. Samtalet såg i stort sett ut såhär:
- Jag behöver veta om han blivit beviljad skidåkning och hur vi gör med det, januari är slut...
- Han blev beviljad, det har jag sagt.
- Ja fast.. Nej, det har du inte. Varken till mig eller familjen. Hur löser vi det nu, januari är slut och jag kan inte överklaga.
- Jag har sagt det. Och nu går det inte, era två sista helger har ni ju haft.
- Jag har inte kunnat överklaga för den där människan ringer aldrig upp och man kan inte lämna ett telefonsvarar bara be receptionen att hon ska ringa upp. Jag har lämnat 8 sådana meddelanden.
Du sa aldrig på mötet att det var beviljat och samtalet innan med dig så sökte jag så när ska du ha kunnat säga det? Kontaktfamiljen har heller aldrig fått information om detta så de planerade in två sista helgerna när de INTE åkte skidor.
Här började jag bli smått irriterad över hela samtalet och hennes ärligt talat skitdåliga attityd.
- Jag sa det i ett samtal vi hade mellan mötet och när du sökte.
- Du har fortfarande inte kontaktat familjen. Ärligt så är det här sämre behandling än jag någonsin hört talas om. Jag har ju skött ditt jävla jobb sen i höstas, du kunde inte ens informera familjen om att de inte skulle fortsätta jobba med oss.
- Jag sa det till dig. (notera att hon inte ens svarar på det jag sa, nått utav det).
- Jag skiter i vilket, är han beviljad en helg i säfsen så ska han ha en helg i säfsen, så är det bara. Det är Fabians bästa ni sa er jobba för och enligt er var skidor ett bra avslut. På grund av dålig kommunikation från er sida har han nu inte fått det. Du får fixa det.
- Du får kontakta * för detta.
- Ja men fattar du inte?! HON SVARAR INTE OCH RINGER INTE UPP!!!!
- Jag kan lämna ett meddelande. Vad har du för nummer?
Här börjar jag skratta, smått hysteriskt, vad är felet på människan???
- Du har mitt nummer. Hon har mitt nummer. Be henne ringa. Nu lägger vi på för vi kommer inte längre.
- Okej, tack. Hej då.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vilka människor..
Efter ca 3 minuter ringer hon upp och förklarar att självklart ska han ha en helg i säfsen som avslut, vi får välja vilken helg vi vill i Mars och hon ska ringa familjen och informera detta på en gång. Har du hennes nummer?
Jag dog nästan. Asså. Ja..
Jag gav numret men vafan, ska det vara såhär?
Pratat med kontaktmamman, hon hade fått ett samtal och det hade varit i stort sett lika trevligt som vårat på slutet men allting är iallafall klart nu så i mars blir det avslut med skidor, god mat och mys i husvagnen.
Jag hade en annan handläggare på besök med i veckan (inte den jag fick höra var den nya, vilken chock haha, men hon visste inte hur länge hon skulle ha ärendet mer än att hon inte skulle ha det så länge vilket var synd, hon var en av de trevligare vi haft..) och pratade lite om vårt liv, gick igenom en vårdplan samt pratade om väntetid, nya familjer och massa sånt. Det verkade bra. Nästa gång ska hon träffa Fabian med.
Ska sätta mig och spela för jag är sjuuuukt slut i både kropp och huvud, det var inte det enda samtalet som avklarats idag. Ringt hela morgonen. Men nu är det gjort!
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar