.. bara så jävla arg på egocentriska människor. Inte självupptagna, utan sådana som tror att man ska ge, ge & ge men sen inte fattar att i alla relationer krävs det att båda lägger energi.
Inser att jag borde gjort nått åt detta tidigare men kanske inte ville se det helt enkelt. Det stör mig.
Är inte ledsen, det är fan för länge sen vi hade en sån kontakt att jag borde bli det, men det känns... Onödigt? Slösaktigt? Det känns som att jag slösade så jävla mkt tid på det här och så bara.. Borta. En investering som gick åt helvete.
Sen att du är en av de människor som verkligen vetat allt om mig i över tio år och nu inte ens vet vad jag jobbar med känns rätt löjligt.
"Vad gör du ens på jobbet?" - Hmm, kan det vara samma sak som sista 1,5 åren?
"Va, när hände det där?" - Ja, kanske nån gång sedan du ringde/svarade och nu, det vill säga inom typ tre månader..
"Jaha, har du ökat tid?" - Ne, inte alls, bara tre ggr sen du ringde förra gången, för du har varit så upptagen.
"Vadå, dem är det?" - Ja, jag har ju bara umgåtts med personen ett halvår men ja..
Bara några i raden av saker som faktiskt känts rätt dåliga..
Ett sms tar vadå, typ 30-90 sekunder att skriva?
Ett snabbt samtal 5-10 minuter?
Men blir väl så att jag får dålig tidsuppfattning när jag fortfarande pillar navel 8 timmar om dagen, det du slutat med. Eller?
Jag har tusen saker för mig, men den tiden jag får över lägger jag på Fabian, mig OCH mina vänner för dom vill jag ha kvar. Det är något som är viktigt för mig. Jag bryr mig om dom även om jag ökar tid på jobbet, har tider på bup&psykolog, skolmöten (hade sista inför sommaruppehållet för inte alls längesen, gick kanonbra btw!), planerade saker med Fabian, ett inre kaos vissa dagar och extrema sömnsvårigheter för stunden så tar jag mig tid. Jag är kanske frånvarande i telefonen när folk ringer, eller glömmer bort att ringa upp, svarar sent på sms eller helt enkelt inte orkar lyssna vissa dagar men då hör jag av mig vid senare tillfälle och iaf försöker be om ursäkt, förklara och fråga hur deras dag varit eller hur de mår.
Det är inte svårt. I min värld är det verkligen inte det och tycker man att man inte ens kan avvara 10 minuter på en månad eller två så kanske man inte tycker personen är så viktig längre.
Den personen var jag, den som inte var så viktig. Den som inte var värd några ynka minuter & ett "Hur mår du egentligen?".
Glad att jag har andra vänner runt mig iaf. Sådana som mitt i sjukhusbesök, flytt & småbarn har tid, vill lägga tid och som tycker att just jag är värd den tiden.
Nog om det. Sover väldigt lite denna period, nu snackar vi 2-5 timmar per natt max, men mår bra. Lite ont i kroppen för den inte får den vila den är van vid men pigg för övrigt!
Blir jobb imorgon, tvivlar på att jag kommer kunna sova innan dess, och Fabian ska vara hela dagen hos J. Han är jätteglad! :)
Vet ärligt inte vad dom ska hitta på men nått blir det väl. Väl hemma ska vi käka korvstroganoff som Fabian tjatat om i fan två veckor.
När jag inte sover sitter jag vid datorn, läser eller kollar på nån serie typ. Riktigt jävla skittråkigt måste jag nog säga..
Ska just nu lägga mig i ett bad (och hoppas grannarna inte störs alltför mkt av vattnet) för att försöka vila. Läsa lite i min bok och slappna av. Min kropp dödar mig.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar