På väg mot staden tappade vi dock bort pojkarna (eller om dom rymde, man vet aldri:P) så vi gick på Strömpis. Det var längesen jag hade så skoj på krogen! Mkt folk, vänligt framför allt, och bra musik. Dansade som en galning :D
Tiderman hade ett krav om hon skulle följa med ut:
Studentmössa på & en tröja där det stod "10 år sedan" på och efter en stunds betänketid gick jag med på det. Det vart hur kul som helst :) Dom som fattade tyckte det var en rolig idé men de flesta gratulerade oss på allvar haha, det var rätt roligt. Blev bjuden på både shots & drinkar för att fira min stora dag ;)
Ärligt kändes det rätt stort ändå, jag var ju gravid på min student så kände inte riktigt som att det var en speciell dag. Visst, jag hade väl skoj men det jag minns mest var att jag grät som om tårarna aldrig skulle ta slut för att jag inte orkade gå på studentfirandet på Frimis på kvällen samt att folk jag knappt kände klottrade ner hälsningar i min hatt som om vi vore bästa vänner för livet liksom.. Den här kvällen spenderades istället med två vänner som jag älskar, alkohol som intogs med måtta (hahaha, vem försöker jag lura? Vi hävde allt vi såg ;) ) glada människor och dansande tills det stängde.
Det var mycket skoj!
Lördagen gick jag över till grannarna på 36an för skvaller och skratt, vilket det blev myyycket av. Hade faktiskt sjukt jävla roligt men drog hem i bra tid så jag la mig vid elva.
Lååång natts sömn tänkte jag men vaknade två timmar senare av feberfrossa eller nått. Skakade som en jävla asplöv (varför säger man ens så??) och drog på mig tights, linne, tröja, pyjamasbyxa, strumpor, sockor, morgonrock och duntäcke. Tryckte i mig en Alvedon och ringde till Tobbe. Efter nån timma avtog det och jag tänkte att jag skulle lägga mig igen men sömnen infann sig inte. Runt fem eller nått, tror jag, började jag bli dåsig.. Lägger mig, försöker somna och då får jag värsta allergichocken? Alltså svullnad, rödflammig och det kliade till tusen. Tog tabletter och smörjde med salvan men hann ändå klia upp både arm, hand och lår.. Inte så skönt när jag skulle bada kan jag ju tillägga.
Trodde ärligt jag skulle behöva åka in för o få en sån där kortisonspruta men det la sig till slut.. Alltså, vet inte vart det kom ifrån, inte haft sådan reaktion på över tio år.. Inte ätit nått konstigt, druckit nått konstigt eller nått annat tvättmedel. Ingenting, det bara kom från absolut ingenstans.
Så ja, nu sitter jag här och har varit vaken i snart 19 timmar, innan det sov jag två timmar och natten innan det 4 timmar. Hållit på såhär hela veckan, galet. Fast jag mår bra. Känner mig pigg nu när feber är helt borta och inte trött alls. Hoppas bara jag kan sova ikväll.
Studiedag imorgon, måste ringa och säga till Mattias om det. Får göra det imorgon. Men om jag lyckas somna ska jag ta en fet sovmorgon!
Fabian har vart hos vänner på grillkalas, badat i deras pool och haft skoj så ja, både nöjd mamma och nöjd unge :)
Fan så kul jag har haft. I vanliga fall när F är borta kan jag känna lite att även om jag har skoj så kunde jag lagt den tiden på honom (vilket är fucked up då vi typ alltid går på varandra) men denna helg kändes det bara rakt igenom skönt. Ingen ångest, inget dåligt samvete, inget "jag kunde ha gjort det här istället" utan bara glädje. Han hade skoj vilket jag visste, jag hade roligt och det bara..
Eh, jag vet inte. Är inne i nån jävla manoperiod märker jag för allt e så väldigt kul, underbart & perfekt samt att jag sover ingenting alls men är fortfarande pigg.. Känns som jag älskar hela världen vilket är en skön känsla. Sedan jag började med medicinen har det dämpats så mkt så jag känner knappt av upp&nergångar men den här kurvan är fan spikrakt uppåt ;)
Lever på det någon dag till iaf sen får jag väl ringa och säga till :)
Nu läsa bok. Har bara läst fem sidor för o se om det var något att ha och jag fastnade direkt :D
Ha en fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar