Och så var det snart kväll.

Borde laga mat men väntar på pappa.
Känner mig ensam. Känslan är olidlig. Den skär in i kroppen.

Fabian spelar, jag har kollat serier samt tittat upp i taket hela dagen. Nej, nu ljög jag, jag lämnade socpapper också.. Duktigt gjort!
Tobbe kom förbi och sa hej, det var trevligt. Ringt massa läkare också. Låter ju som en rätt produktiv dag iaf. Stolt över mig själv.

Ensamheten....

Varför förstår du inte?