Jobbkläderna på..

.. men kommer inte ut genom dörren.
Varför kan jag inte bara fungera?

Vaknade tidigt, fixade med Fabians picknick inför skolan, åt frukost och gjorde mig klar.
Sen tog det stopp. Kommer verkligen inte ut, hela kroppen skriker nej.
Medicinen jag har mot ångest fungerar inte och kontaktpersonen på usö vägrar skriva ut nått nytt före vi träffats och det är inte förrns på måndag. Får heller inte den enda medicinen jag haft som fungerat för den är beroendeframkallande.. Kan förstå att dom inte skriver ut sådant till höger och vänster men har fått inte mindre än fem andra som inte fungerat som dom ska.
Jag blir antingen knockad i flera timmar, avtrubbad så jag inte följer med i omgivning/samtal/det som sker runt mig, ingen effekt alls eller apradar så jag inte klarar av att vara mamma.

Dom skriver ut saker som gör att jag deckar 12-18 timmar och jag har en son här hemma som inte förstår varför jag inte vaknar.
Fattar inte hur dom kan göra så..

Så ja, just nu sitter jag påklädd och klar med en matlåda i handen som jag gjorde igår och så får jag ångest såfort jag tänker på att gå ut genom min dörr. Jag som till och med hade borstat håret och har mitt nya jobblinne på mig. Jag blir så ledsen.

Vill dra för alla gardiner, stänga av min mobil och inte ens gå och handla.
Jag är en misslyckad människa idag. En som inte fungerar som den ska. En människa som faktiskt inte ens kan ta vara på sig själv.
Hade så mkt jag skulle göra idag. Såg fram emot jobbet, skulle fixa papper till soc (vilket jag bara kan göra på jobbet) och istället gråter jag och kräks slem.

Varför kan jag inte bara vara normal?