Värdelös.

Och här är det. Inlägget där jag faktiskt tycker att allt är skit.
Nej, lögn. Att JAG är skit.
Är så otroligt längesen jag kände såhär,
Den här medicinen har gjort underverk, men man kan inte förvänta sig mirakel, så är det bara. Försov mig flera dagar förra veckan för att jag inte kunde sova, sov bra i helgen, tyckte jag sov bra inatt men försov mig då med. Hörde inte ens alarmet. Vaknade visserligen bara 40 minuter senare än tänkt, men iaf.
Hade den där känslan i kroppen, den som varit borta så länge.
Ringde och sjukskrev mig, vill inte att dom på jobbet ska se när jag är sån här. Löjligt kanske, jag är ju där för jag är just som jag är, men det tog emot helt enkelt. Jag gillar att vara glada Mathilda.
Känns som att ifall jag inte är glad så är jag inte jag. Känns som att jag inte tillför nånting om jag inte skrattar, skojar och är uppåt.
Vet inte om det är så, men känns verkligen så.. Och vem vill gå till jobbet när man bölar för allt, inklusive saker som bara existerar i ens huvud?

Känns lite som att ifall jag visar folk runtomkring mig hur jag är så kommer dom tänka annorlunda om mig. Jag har varit bra så jävla länge ju, varför måste det bli såhär? Ringde kontaktpersonen det första jag gjorde imorse så han ringer nog upp här under förmiddagen.
Ringde även vc om en receptförnyelse samt min handläggare på soc med lite frågor som hon skulle återkomma med svar på.
Så ja, lite produktiv har jag ju varit iaf.
Ska skriva min handlalista nu, orkade inte igår så gick och la mig.


Att skriva gör att jag lugnar ner mig. Mår inte bra men är inte hysterisk längre iaf.
Lustigt hur man bara kan vakna en dag och känna sig sämst. Alltså, verkligen sämst. Typ som att allt bra man är bara försvinner.
Hoppas det går över fort.

Fabian och jag bestämde innan han gick att vi ska ställa hans alarm också ikväll och att det blir tidigare i säng för honom. Då kommer jag i säng tidigare och då hör vi kanske alarmen.

...