It hurts me. For real.

It hurts me to see her treat you the way she does
It hurts me to see you sit and cry
When I know I could be so true
If I had someone like you
It hurts me to see those tears in your eyes

The whole town is talking, they're callin' you a fool
For listening to her same old lies
And when I know I could be so true
If I had someone like you
It hurts me to see the way she makes you cry

You love her too much, you're too blind to see
She's only playing a game
But she's never loved you
She never will
And darling, don't you know she will never change

Oh, I know she never will set you free
Because she's just that kind of girl
But if you ever tell her you're through
I'll be waiting for you
Waiting to hold you so tight
Waiting to kiss you goodnight
Yes, darling, if I had someone like you

Tråkig kväll. Hög feber, snor i hela nyllet och ingen ro att sitta still. Ska lägga Fabian nu är det tänkt, sen vet jag inte. Spelat två timmar, innan det försökte jag se serier.. Ingen ro som sagt.. Vill spela D3, ska se om V kan ställa upp som sällskap. Kanske inte o spela men iaf i telefonen. Hatar att jag blir så gnällig och känner mig ensam när jag är sjuk. Extremt needy.. *suck*

Ska kolla om P kanske vill komma imorgon? Eller nån annan..? Vill ha kramar och någon som gillar mig trots att jag hostar som fan.

Hoppas jag är bättre imorgon iaf, helst feberfri. Så man orkar göra nått.. 

Och torsdag ska vi grilla, funderar på o cykla dit? Beror lite på vädret men skulle vara bättre än idag iaf. Borde gå bra, får bara inte bli sent. Hos V ska vi vara, får se vilka som blir med. 

Sjunger och har mig här, grannarna är väl vana så pdom tycker jag inte synd om. Har fönstret öppet så de som går förbi lär väl fundera.. Musiken i headsetet men vrålar som en stucken gris^^ Men nöjd med livet ändå måste jag säga, jag slipper ju höra mig själv ;)

Nöjd med livet överlag.. Ligger nått långt bak och gnager som jag kommer försöka skjuta bort så länge som går, och oron för medicinen finns där, men.. Ändå nöjd. Nästa onsdag studiebesök där jag ska vara och arbetsrehabilitera mig inför den "riktiga" arbetsträningen som ska resultera i en praktik som blir ett jobb. Låååång resa. Känner mig smått handikappad & efterbliven men är det så man behöver göra så är det väl. Hellre lång tid och klara resten av livets arbete än att slänga mig in i nått och misslyckas. Igen. För typ hundrade gången.. Såfort en svacka kommer..

Fått tre jobberbjudanden sista månaderna. Jobb jag inte ens sökt. Känns mäktigt, nästan övermäktigt. Då vet man att man gjort nånting rätt tidigare. Trots att jag fuckat upp och misslyckats, flera ggr på samma ställe vissa gånger, så vill dom ändå ha tillbaks mig. Gör mig lite stolt.

Men törs inte ta nått av de, just för jag inte är där ännu. Men efteråt? Mer än gärna, de sa att de kan vänta. Det känns bra!

Trots oron över medicinen börjar jag imorgon. Känns stort på nått sätt. Och nervöst. Och bra.. 

Nej, få Fabian att borsta tänderna sen lyssna vidare på Elvis en stund innan jag ska ringa V. Eller ja, kan ju göra det samtidigt haha, mupp idag. Ta mediciner med. 

XOXO