Saknar någon.

Eller en kram kanske?
Vet inte. Skumt humör idag, tror det är tröttheten. Men känns verkligen som någon är saknad även fast det inte borde vara så? Ni vet det där när någon dyker upp i huvudet hela tiden och allt man vill är att kramas och lukta på personen? Så känns det. Irriterande.
Behöver inte vara humöret, kan vara för något som hände tidigare idag.. Svårt att avgöra men sprang på någon på stan och fick liksom en klump i magen av ... svartsjuka? Helt obefogad. Verkligen helt obefogad, har inte rätt till sånt i denna stund, kommer aldrig ha. Bara att se människan gav mig som sagt lite ont i magen sen snurrade tankarna resten av eftermiddagen. Jag kände mig även ... kan inte ens skriva det här, men det var inte en bra känsla. Går nog att jämföras med otillräcklig, not good enough eller ... ännu mer jag inte kan skriva.
Inte tillräckligt bra får det bli, för det var så det kändes. Så det känns.
Lustigt nog saknar jag närhet ännu mer nu än innan jag såg perosnen? Sjukt. Vem fan vill känna sig sämre än andra liksom?
Gör mig arg med, tänker för mkt tror jag. Men iaf.

Var på stan i flera timmar! Glass, lite hamburgare till plutt, ett linne jag fick av bästa A och soool. U var också med, det var skoj :)
Ska snart till Willys för att köpa hårfärg, vet ännu inte vilken färg men får väl bli en surprice för mig också :)
Sen kommer (hoppas jag) J&P hit på lite te, sjukt kul! Få tankarna på annat, få lite råd.. Kan behövas. Fortfarande down känner jag. Skulle vilja ha V att prata med men hon är på sleepover hos E&A ikväll. Fusk, jag vill också sova borta! Komma ur min sunkiga lägenhet och slippa mitt jävla bajsliv för en stund.

Vill träffa någon. På riktigt liksom. Gå på dejter, kyssas, ha någon att dela med. Dela allt, inte bara vissa bitar.. Saknar en viss person då.. Någon jag inte saknar annars och någon som ändå aldrig skulle kunde/hade kunnat ge mig det jag behöver. Men det är det närmsta jag kommit, det närmsta en tvåsamhet jag varit. Kan inte fatta att en människa som jag som har sååå mkt underbara vänner & familj runt mig kan känna sig så ensam..? Det är helt sjukt. För ensam är jag och ensam känner jag mig. Iallafall just nu.. Sitter här och snörvlar för mig själv.
Fan. Hatar jävla mens. Hatar äckliga jävla spiraler som fuckar ur min hjärna. Ger mig sjuka känslor, för mkt tårar och sjuk ilska. En blandning av spiralhormoner och mens så blir jag ju uppenbarligen helt jävla labil i psyket.
Snälla, låt det gå över! NUUUUUUUU!

Läser i boken jag fick, vem kunde ana att romantiska böcker kan rymma så mkt snusk på bara 13 sidor? Rena porrnovellen ju haha! Men aja, den ska läsas för den verkar bra. Ja inte för allt snuskigt alltså utan för storyn verkar bra när man läöser på baksidan.

Aja, cykla till Willys var det ja.. Suck. Inte det att jag inte orkar bara det att jag inte har motivation till att gå ut ur lägenheten. Dessutom är mitt headset heeelt fucked up för stunden så kan lyssna på musik men inte prata i det. Det andra är också så så antar det är mobilen. Måste ringa pappa, den trycker av sig själv med. Fett irriterande, hade lätt kunna lämnat den på bussen idag när den började krångla. Så ringa pappa sen då, kolla om det finns försäkring.. Vore ju bra...
Fan, drar mig för att gå ut. Vill böla en skvätt men Fabian är hemma så inget bra läge då. Dumt att oroa honom med mina hjärnspöken mer än nödvändigt...
Ha en fin kväll.
XOXO