18.

Om 18 minuter tar jag ut nötmarängsbottnen nr två ur ugnen. Den första blev helt okej, hade glömt att spisen e snabb bara. Lite på hugget!

Jag är med på hugget. Irriterad och på hugget. Känner hur det kryper i hela kroppen men går ju fan inte o bråka med nån som inte bråkar tillbaks. Ett svar är ju en fördel för att kunna fortsätta bjäbba liksom..
Helvete.

Ont i min mage, stressad till tusen för imorgon, står fortfarande med bak och nervös att det inte ska bli bra. Besviken för att helgsambon inte ska vara med också, trodde han skulle ändra sig, men tydligen inte... Börjar gå upp i varv till den grad att jag inte kan vara still också, säkerligen pga ovanstående saker såsom stress... Blir tokig!
Vill bara att det ska vara lördag, folk ska komma och fira, jag ska få mitt årliga breakdown med miljoner tårar som folk tröstar bort och sen min utgång. Sen vill jag ha natt.
Ska fan vara bakfull hel jävla söndagen..! Seg och lukta illa. Det förtjänar jag att få vara efter denna stress.

Nästa vecka är helt tom. Det stör mig. Finns inget inbokat mer än träning, och så ska jag se till så Fabian får fritids. Han behöver det. Datorn stör mig mer än vanligt, säkert bara för jag inte har ro att sitta vid min. Avundsjuka tror jag bestämt det kallas!

Började läsa förut men fick beslutsångest, tre påbörjade böcker nu, så varvade lite tills jag inte orkade med nån av dom. En var stavfel i, en är fan mjukporr och en var bara seg. Inget blod, inga psykiskt sjuka detaljer och inga kalla kårar. Tråkig.

Nu bottnar ute, men insåg precis att det ska ju svalna med. Kommer fan vara vaken hela jävla natten. Vilket resulterar i trötthet imorgon, vilket ger mer tårar och stress som eventuellt kan leda till en sämre fylla.
Heja mig, jag rockar verkligen. På riktigt. Skjut mig. Dessutom gör tuttarna ont och ser ut som meloner för jag ska ha mens. Allting bara riktigt går min väg nu känner jag. På riktigt, jag avundas mig själv vissa ggr.

Irritationen kvarstår. Just nu vill jag bara skrika. Vet inte ens längre vad jag är arg på, troligtvis mig själv för jag gör som jag gör och säger som jag gör och tänker som jag gör och bara är. Vet ju inte ens vad jag själv vill.
Ibland känns det som jag letar bråk för att få ett slut på det hela... Men det vill jag ju inte heller..?
Dessutom klibbar mina fingrar på tangenterna nu för marängen, fett irriterande det med. GAAASSSSHHHHHHHH!

Måste be nån o ta med socker imorgon till kaffet om folk nu ska ha det, vilket dom brukar vilja ha. Där har vi en stor källa till att jag många ggr bölar på mitt kalas, jag har snabbkaffe och folk klagar. I år blir det riktigt kaffe. Ett år var tårtan boven till tårarna.. Finns massa konstiga grejer jag gråter för när jag är stressad. Och det enda som hjälpe är kramar. Och att jag får böla lite till.
Hade vart skönt o ha helgsambon här då, han tröstar bra. Ibland. Eller.. Kanske inte? Men han gör mig lugn.. Så jo, det gör han nog. Jag blir lugn, det luktar gott och är mysigt. Men kommer ha resten av mina underbara vänner här. Längtar såå!
Okej, nu lät det som man kan byta ut en mot nån annan osv, och det menade jag inte. Menade bara att alla mina vänner är underbara och jag är glad att de kommer imorgon.
Vi ska leka :)
Inte så uppstyrt men enkelt att ordna så kommer nog bli bra.

Just nu vill jag bara ha en stor fet grogg, kanske fem. Sen sova.
Men neeeej, jag väntar på att bakverk ska svalna så jag kan göra klart. Vilken jävla miss.
Testade förresten bh:n som man bara "klistrar på" tuttarna och så ska den sitta där och sitta, men neeejdå, det gjorde den inte. Såfort jag blev minsta varm ramlade den av! HELA TIDEN!
Den åkte i sopen.. Inte på humör för trams idag haha.

Blev lite Marieberg idag med ihop med W, hon skulle handla grejer för hon ska på bröllop. Mys! Jag vill också på bröllop. Skratta, se vackra människor och böla en skvätt.
Känner att jag är mkt inne på att gråta just nu... Nära ett sammanbrott här hemma, tro mig, men börjar jag slutar jag fan inte igen.
Tankar på en viss herre dök upp tidigare idag och jag bara blev så ... sorgsen? På allt han tagit, på allt jag gett.. På allt som skulle kunna varit och på saker som hände. Allting bara kändes så himla sorgligt. Bortkastat. Smutsigt.
Säkert därför jag är som jag är idag med. Väntar med spänning på ett samtal som jag vet kommer komma, innan augusti är slut. Eller kanske ett pm? Vilken form som helst är ovälkommen. Hur gärna jag än vill lyfta luren för att få skrika och hur mkt det än brinner i fingrarna för att få ur mig all skit så kommer det förbli obesvarat. Allt annat är otänkbart. För den gången iaf. Längre fram får vi se, man kan inte vara arg för evigt.
Men det var ju Marieberg jag var inne på ja, inte ilska. Hon hittade jättefina kläder och jag såg massor jag vill titta på när jag får pengar.  Måste iaf ha lite smink, mitt e slut. Och då menar jag sopslut. Är liksom nödlösningar jag kör med nuförtiden känns det som, hela tiden.. Trist som fan.

Budapestrulle x2 klart. Äntligen. Inga mästerverk men jag ska ändå inte äta så nöjd om de andra tycker det smakar dugligt. Ligger i kylen.. Nu blev jag nervös, tänk om det inte räcker? Och varför gjorde jag inte vanliga tårtor? Fan. Gör alltid såhär.

Mer tårar imorgon, garanterat. Hoppas det är gott iaf, de som kommer sent får klara sig utan om de första gamarna är glupska ;)

Nej, lägga mig i fosterställning och överanalysera mitt liv och deppa lite kanske.. Låter ju som nått, eller vad säger ni? Hur står folk ut med att leva ensamma hela sina liv..? Herrejesus, jag skulle vara glad om jag hade mina kackerlackor som sällskap kvar just nu. Lite bakgrundsljud och bara.. Stämning.
Fosterställning var det, så får det bli!
XOXO