Och en sista vända..!

Japp, vårdcentraln för sår idag igen. Blir tokig! Hoppas det bara är ett "vanligt" sår och jag får hjälp att lägga om det, i värsta fall penicillin igen. Tröttsamt.

Cyklade till stan och lämnade papper idag, 3 dagar sent så inga pengar förrns den sista men det kan jag leva med..
Tog emot men cyklade ändå.. Känner mig duktig.
Det är kämpigt nu, mkt stor del av mig vill göra ingenting. Fortfarande, hållt i sig ett par dagar nu. Irriterande!
Men jag tog cykeln ändå, stod emot buss och det gick bra och var väl skönt, eller nått sånt.. Fabian har städat rum och jag har druckit te & pratat i telefonen.. Ikväll blir det pizza med vänner & Fabian, sen spelande...
Just nu vill jag spela men sitter och väntar på att vi  ska gå.. Så väntar en stund.


Ikväll kommer helgsambon med. Trots att jag var så arg igår att jag kokade.  Kände mig skapligt bortprioriterad, kände att det kvittade. Blev lite skrivande, men löste sig. Inte för jag fick som jag ville men iaf.. Inte förvånad, får sällan som jag vill dessa dagar...
Inte setts på länge, inte ett ljud i tisdags när vi eventuellt skulle setts och så kan han inte ens komma idag för film och umgås med oss? Nej, nått annat var viktigare, något som finns kvar.. Varje helg, alltid. Men så är det väl, jag kanske bara skulle lära mig att det inte är lika viktigt för honom som för mig..?
Tror det. Skulle förenkla allting. Rejält.
Ibland undrar om jag betyder alls..? Det sägs så. Många säger att jag betyder mer än jag tror.. Han säger att jag betyder, men inte hur mkt.. Jag bara ... vet ingenting.

Rävgången i helgen om vädret är fint, det ska bli najs. Kan behöva det! Promenad och bara vara.



. . . . . .


Vårdcentral klart, nån salva och så la dom om det för stunden. Måste hämta ut salvan.. Men har inte råd... Hmm.. Den får vänta helt enkelt, hoppas det inte är nått farligt haha! Handlar ju bara om ett par dagar.. Eller ja, en vecka. Borde inte vara någon fara.
Fan. Måste ha toapapper med, och mjölk. Måste lösa. Får ringa pappa, kanske ha kan hjälpa. Igen. Som alltid i mitt skitliv.
25 augusti praktikmöte, sen efter det jobb. Som jag längtar. För detta, det är fan inget liv... Inget att göra, inget socialt, inget man känner sig bra på och ingen ekonomi.
Börjar tröttna så jävla hårt på mitt liv. Det bara ... blöööö...

Positivt är Kolmården, åker jag & Fabian. Massa matsäck, kolla djur, skoja, bara vara med varandra utan nån som stör. Kommer bli hur underbart som helst. Hoppas jag haha.

Ont i min jävla armbåge, där såret sitter. Inväntar Carro, vi ska äta mat ett par stycken. Kommer bli trevligt, Fabian är glad. Han har varit mer glad sista tiden, det är skönt.
Men nej, sluta skriva. Tröttsamt när jag är mestadels negativ och arg bara.
XOXO