Så mkt ångest.

Kan knappt andas och tårarna bara fortsätter rinna. Vet varför, och anledningen är inte riktigt okej. Borde vara tvärtom.
Carro hann bara lämna lägenheten så brast det. Känns som någon står på min bröstkorg, så svårt är det att andas.
Visste väl att denna dag skulle komma, men ja, trodde inte det skulle kännas så mkt.
Blev lite lurad för igår kändes det ingenting. Ingenting. Allt kom idag.
Detta börjar kännas som en fet jävla deja vu, jag har suttit här förut. Och jag lovade att inte göra det igen, varför är man så jävla dum? Skäms över mig själv, blir förbannad och trött.
Ibland undrar jag om jag gör det för det är välbekant?
Eller om jag saknar någon och försöker få till samma grej en gång till?
Oavsett måste det få ett slut, och jag tror det är på gång.

Lyssnar musik och försöker lugna ner mig. Försöker tänka på att igår var en skoj kväll, och torsdag med.
Skriva lite för att bli lugn.

I torsdags var vi och såg Kapten Röd. Det var över förväntan bra! Mkt glada människor, han var super och vi hade kul jag, Carro och Per.
Nu slutade tårarna, att skriva fungerar varje gång.

Igår blev det Harrys, nya bekanta och mkt dans. Jag hade skoj. Eller nej, första delen av kvällen var lite svår, men sen så! Det var en konstig kväll, jag hade svårt att fokusera.. Men trevligt folk gjorde susen, var precis vad jag behövde!
Ikväll blir det repris, Carro dyker upp lite senare (haha hon drog nyss, men iaf^^) och vi ska göra oss fina och gå ut och dansa mer.
Säkert inte vad min kropp behöver, för sena kvällar och alkohol, men mitt huvud känner att jag vill. Så jag gör det ändå! Finns tusen skäl att låta bli. Fler än varför jag borde...
Fan, ångesten håller i sig så kan inte koncentrera mig..

Igår.. Sökte överallt med ögonen, allt i förhoppning att möta den där blicken. Vad som skrevs var inte intressant, jag bara sökte. Överallt, hela tiden. Jag fick aldrig fatt i rätt ögon...
Och idag fick jag skit för det blev som det blev. Jag förstår inte hur det kan vara mitt fel..? Jag var tydlig. I det vi skrev.
Tröttnat på att folk försöker manipulera mig. Stå för det du säger, kom inte dragandes med något efteråt så det låter som jag gör fel, missar något, tabbade mig.. Jag försöker att vara rak och ärlig. Jämt faktiskt. Fungerar inte alltid men jag försöker. Att då vara med någon som ändrar sin åsikt är svårt. Ändrar det den tänker/känner/tycker. Det är fruktansvärt svårt.
Har som sagt suttit där tidigare som alla vet, och ändå dras jag dit igen till exakt samma ställe.


Det här gör ont. När jag väl försöker ändra på situationen så blir jag sårad. Så sårad. Det gör ont. I hela kroppen, varenda millimeter värker och tårarna kommer tillbaks.


Nog ältat.
Besök sen festligheter ikväll.
XOXO