Ja, så mkt med, den måste ha lidit. Min dator... Varje gång jag gick ur spelet under kvällen låste det sig, den ville verkligen fortsätta!
Men fick erkänna mig besegrad nu när jag inte riktigt hängde med för tröttheten tog över.
Första kvällen på flera veckor som jag inte velat gå och sova. Där märker man min sjukdom så mkt! Såfort det vart en dag med lite puls så smyger sig sömnlösheten på. Så lovat mig själv att sova efter jag skrivit klart!
Började dagen tidigt och väckte Fabian så vi kunde göra oss klara för skolan. Kom dit med en kille som var så nervös att han bara fräste och tänkte för mig själv att "shit, hur ska detta gå?" men väl inne i klassrummet och igång lämnade jag honom. Han kan ju inte gärna spendera rasten med sin mamma, då får han ju aldrig en vän.. Hämtade honom när de slutade och han var så glad & nöjd!
"Mamma, jag har aldrig blivit bemött så bra i en skola förut!"
Jag är otroligt glad. Redan lite nya kompisar har han och han längtar tills imorogn redan.
Det. Har. Aldrig. Hänt.
Inte ens när han var liten och började skolan.
Jag är lycklig i hjärtat.
Jag fixade med papper medans han var i skolan, pratade i telefon (ovanligt?:P) diskade, tvättade och la in rentvätt. Älskar rutiner, att saker och ting kommer igång!
Väl hemma vi två så tog jag mina badkläder och gick och simmade. E¤n timma. Kändes bra, gav mkt energi. Nästan för mkt.. Måste prata med dr om sömntabletterna, om jag får öka dom. Nya rutiner ihop med kvällsträning som startar snart kommer det bli svårt.
Kvällen spenderades med mitt älskade Diablo3, V & mängder av te.
Att inte äta en massa skit gör mig lite knäpp. Måste ha nånting så idag blev det alldeles för mkt te.
Aja, dags för sängen, försöka varva ner med en bok eller nått..
Brukar hjälpa att sitta här o skriva men jag är spänd som en jävla fjäder -.-
Man märker att jag inte solar nu, eller ja att solasig-vädret är borta.. Min hy ser förskräcklig ut.. Glömmer varje år hur smärtsamt det är, både för det gör ont och för det är jobbigt, och blir brutalt påmind. Det stör mig. Hade kanske kunnat prova medicinen, men vänta ett år? Med uppoffringar och konstiga biverkningar det förde med sig? Njaa... Tror fortfarande jag tog rätt beslut i och med att inte starta igen. Får helt enkelt stå ut.
Nej, sova var det.
XOXO

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar