Känner mig extremt liten just nu.
Jag försöker, jag försöker så mkt att det nästan blir pinsamt.. Hjälp mig istället?
En konstig känsla som inte försvinner.. Man kan säga det om & om & om & om igen, tusen gånger om, men det kommer inte bli lättare förens det visar sig att det verkligen är så.. Och jag vet inte hur man kommer dit, hur man tar sig ändå fram och ser att det verkligen är så..
Since you could make me smile
Then you could stop the world for a while
Sometimes you make me cry
Then you give me wings and make me fly
Aja, är väl som med allt annat, man får helt enkelt försöka.. Om man verkligen vill, då kan man..!
Drog till marieberg förut en sväng iaf, ville egentligen bara ha tag i en sjal, men hitta ingen av intresse.. Måste ha tag i en, för har på något vänster glömt mina både här & där senaste veckorna verkar det som :/ Fanns ingen i hallen imorse..
Snart göra sig klar för o ta honom te tandläkaren, sen i eftermiddag blire besök, ska bli skönt. Lite skvaller och bara vara.. Härligt..!
Resten av veckan vet ja inte riktigt vad den bjuder på mer en besök av J, vilket ska bli skönt. *Saknar*
Aja, fixa lite här nu..
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar