I play my part and You play your game..
Lyssnat sönder "U give love a bad name" idag med Fabian, högsta volymen, underbart.. Hade nästan glömt hur bra den är för det var så länge sen jag spelade den^^
Han sover gott just nu, och jag ska med snart lägga mig.. Längtar till helgen oavsett vad den bjuder på, känns som ett break mellan mig och Fabian är behövligt. & bara genom o tänka så, sedan skriva det, gör att jag känner mig som sämsta mamman ever. Denna dagen (ja, veckan egentligen) har han tyckt att jag varit pest. Du är ful, du är dum, du är så elak, jag vill inte bo med dig, varför får du bestämma allt, du är såååå elak och såklart diverse fula ord jag inte tänker skriva häri, då kommer ingen vilja att deras barn leker med honom igen med risk för o få ett utökat ordförråd.
Är jag verkligen så hemsk? Jag vet inte riktigt.. Det borde inte vara såhär svårt.
Denna vecka har dagis börjat igen och han tar ut all frustration på mig. Hela tiden. Det är inte det att han inte trivs, han är jätteglad när han är där. Han leker, han lär sig, han trivs och han saknar mig inte.
Det är att jag bestämmer att han ska göra det. Hela våran jävla dag består av en låååång maktkamp som jag inte alltid har tid till, ibland inte ork till, och ibland bara vill skita i, som upprepar sig varje dag, i det oändliga..
Det har blivit bättre. Klart som fan jag ser att det blivit bättre! Men jag menar, hur kan det vara så svårt? Hur kan att vara mamma ta så mkt energi så du har lust o falla ihop och gråta av utmattning var tredje kväll? VARJE dag denna vecka när jag lagt Fabian har jag själv somnat av utmattning i typ en timma, vaknat efter åtta och fortfarande varit så pass normaltrött att jag kunnat lägga mig i "normal" tid sedan..
Hör folk prata om sina barn dagligen, hur skönt dom har det, att det går så bra, att allting fungerar osv.. Visst, mkt skitsnack också, herregud, det finns folk jag känner som inte ens skulle erkänna att det är jobbigt om dom så fick betalt för det bara för det ska "se så bra ut" i andras ögon.. Fast man egentligen redan vet hur deras liv är, så fortsätter dom hela tiden prata på om allt positivt.. Hellre ärlig och kan skryta med våra framsteg, än att leva i förnekelse, för då ser man det inte förens det är för sent!
Framstegen sedan jag bad om hjälp och fick insatta resurser hos oss är otrolig. Jag är stolt över att ha en sådan fin son, som visar sån kärlek (när han vill haha) och som bara är så jävla underbar. Han är smart, teknisk & helt awesome..
Är det då jag som är känslig? Kanske har jag det egentligen i stora drag som "alla andra", men jag är inte gjord för o ha barn? Kanske är jag en sådan som inte pallar o ha barn, och som inte är gjord för detta? Jag vet inte, men jag vet att det är svårt.
"Det är bara o vara bestämd" "Du får försöka motivera honom" "Men han är ju så liten" "Det är bara att göra så" "Nej, men man måste kunna få honom o tänka på annat" "Jag skulle aldrig tolerera att mitt barn gjorde så"
Jag kan ta ett gott råd i det mesta som handlar om mitt liv, utom när det kommer till just Fabian. Det handlar inte om planering, eller moment, eller om förebyggande arbete, lekterapi, uppmärksamhet eller ens hur jag gör saker.
Det handlar om att jag ska ORKA tänka steget före i varje situation. Jag ska ORKA planera hela dygnets vakna timmar. Jag ska ORKA komma på en nödlösning som inte gör att tredje världskriget bryter ut om jag gud förbjude skulle missat något i planeringen, om mjölken tar slut, om telefonen ringer eller what so ever som kan tänkas hända närsomhelst på dygnet i vilken familj som helst. Jag ska ORKA få honom tillbaks åt rätt håll de gånger allt förebyggande arbetet skitit sig och han ger sig på mig, katten, inredningen eller sig själv.
Han är stark, han e snabb och han är smart. Han kan lura in mig i saker jag inte ens förstått att han gjort förens efteråt och det blir en ny grej o bråka om för jag inte insett att han just kollrat bort mig&mitt tidigare beslut.
Han kan konsten att kompromissa bättre än de flesta i min ålder, han köpslår mer än gärna och inser han inte att han inte kan vinna pågår det tills han blir så trött så han somnar.
"Fabian har svårigheter i att kontrollera sina känslor, såväl när han är arg som glad. Han är stark i sina känslouttryck, när han blir glad blir han så exalterad att han spänner hela kroppen och viftar med händer och armar. När han blir arg blir han så arg (eller ledsen) att det är svårt att prata med honom, han blir som okontaktbar. Fabian kan snabbt bli arg utan att du som närvarande vet varför. Han har ibland svårt att förstå instruktioner så det gäller att vara extra tydlig. Han frågar inte om han inte förstår utan tar då istället till andra strategier som att förstöra eller bli arg."
"Fabian testar sin mamma dagligen genom bråk och saker han vill/inte vill. När han till exempel vill ha sommartofflor mitt i vintern kan det vara bråk om detta i timmar. Han kastar och förstör saker i hemmet och han slår, biter och säger fula ord till sin mamma. Det krävs att Mathilda står ut med kamperna och inte viker sig. Detta sker dagligen och handlar om kamper som kan vara i flera timmar, för att visa att hon har kommandot och ansvaret är det viktigt att hon är stark i detta."
Haha, idag känner jag mig allt annat än stark.. Fast vad gör man inte för sina barn. Helt galet egentligen, hur något kan vara så frustrerande, men samtidigt så underbart.
Ibland när jag tittar på honom så slås jag av tanken att jag har gjort honom. Han har bott i min mage i nio månader, och sedan har han kommit ut och nu bor han med mig, och ska vara med mig resten av mitt liv. Jag har skapat honom. haha, jag är typ lite som gud ;) Skapar liv från ingenting.. Eller ja, ingenting var ju en överdrift, lite alkohol var nog inblandat på ett hörn haha!
Aja, dags o lägga sig kanske.. Jävla långt inlägg idag egentligen, om saker som inte är intressanta för någon annan än mig. Men ja, vart ska jag annars få ner det för o rensa huvudet emellanåt? Heöt galet egentligen, att man kan skriva ner något, och så bara är det borta ur huvudet för stunden? Härligt måste jag säga, otroligt.
Ska iaf ringa fam.enheten måndag och höra hur allting går, och hoppas på framsteg. Kommer vara ett jävla jättekliv framåt när det väl sätts i rullning, och nya hemped. var föresten här i veckan. Har ju träffat henne tidigare, men denna vecka börjar arbetet med henne på riktigt. Känns bra, över förväntan. Tror det kan bli riktigt bra!
Sov gott!
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar