Sitter o avnjuter en barnledig dag.. Har hunnit tvätta & hänga tvätten på tork, diskat lite, druckit fem koppar te, solat och nu funderar jag på att börja förbereda mat och göra mig klar för träning ikväll.
Har också hunnit titta på One Tree Hill, första säsongen första avsnittet.. Och några till.. Känns som igår jag föll för den serien, och än idag så får jag rysningar bara jag hör början.. Allting är samma, men ändå är ingenting samma..
Hur kan en serie, med påhittade individer fastna så? Minns när jag fick Fabian.. När vi flyttade in till lägenheten, vilket var stort. Bo själv, ha en bebis, börja något nytt som avslutade det gamla. Tittade på serien nonstop.. När han sov middag, hela nätterna, tillsammans med honom..
Eller när L flyttade hit, och hon INTE tittade på serien, så vi gjorde en nystart och fixade alla säsonger som kommit då.. Gjorde mig barnledig en helg och tittade på löpande band tills hon också var fast^^
Haha känns så konstigt.. Som att träffa någon man inte sett på fem år, för o inse att den personen står kvar på samma plats fast ens eget liv liksom.. runnit iväg. Känns inte som jag kommit särskilt långt sen jag tittade första gången egentligen?
Jag är 24 år, har en son på fem, sitter kvar i samma lägenhet som för fem år sedan med samma sysselsättning.
Okej, jag har ju gjort saker därimellan, men iaf. Känns lite.. inte meningslöst, men jag menar.. Borde man inte ha kommit någonstans vid det här laget? Åstadkommit något?
Träffat en man, skaffat större familj, flyttat, skaffat ett jobb man trivs med..
Men nej, här sitter jag, i en tvåa med min son och kollar på serier för yngre tonåringar, samma som för hundra år sen. Haha, vilket skämt egentligen.. Men ändå väldigt.. tryggt? Jag vet vad jag har, men man vet inte vad som kommer komma. Lika bra o se ett avsnitt till när jag ändå är i farten, det gör mig iaf på gott humör.. Sen all in på träningen, som kommer vara hemsk men totalt värt det!
Ha en trevlig dag!
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar