Tror fan inte det. Sprang in en snabbis på kiosken förut, och möts av kioskkillens största leende. Som en blixt från klar himmel slog det mig att han var ute igår! Haha, vet att vi pratade och hade skoj, han e trevlig som fan, men iaf?! Varför måste min kioskkille vara på samma ställe som jag liksom? Haha, jag skäms lite. Vill görna att han ska se mig som den bullbakande mamman jag är: helylle & allt, men neeej, han är självklart ute så han kan se mig in action på dansgolvet, haha.
Tro mig, ingen vackler syn, saknar både taktkänsla och moves ;)
Aja, det glöms väl bort så småningom det med haha!
Nu dags att bege sig, Weros provar kläder medans jag är klar. Hör och häpna gott folk: JAG ÄR INTE SIST KLAR!!! Första gången i mitt liv tror jag^^
Som tidigare skrivet, ha en trevlig kväll!
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar